Första söndagen efter påsk

Uppståndelsens vittnen

Joh. 21:1-14

 

1. Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: Matt. 28:7,10. Mark. 14:28, 16:7
2. Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner var tillsammans och med dem två andra av hans lärjungar. Matt. 4:21, 20:20. Mark. 1:19. Joh. 2:1, 11:16
De var sju till antalet. Sjutalet församlingar, som Herren Jesus hade vård om enligt uppenbarelsens första tre kapitel, är symboliska för hela kristenheten. Så kan också dessa sju lärjungar ses representera hela kristenheten. Det som händer dem i denna berättelse gäller oss alla. Sjutalet står i bibeln också för fridsförbundet i Kristus. Vi är alla inneslutna under det nya förbundet i Kristi blod.

3. Simon Petrus sade då till dem: "Jag vill gå åstad och fiska." De sade till honom: "Vi går också med dig." Så begav de sig åstad och steg i båten. Men den natten fick de ingenting. Luk. 5:5

Lärjungarna hade på Jesu uppmaning begett sig till Galileen före honom. Jesus skulle förbereda dem där för deras kommande missionsuppdrag. Judeen med Jerusalem och dess tempel var nämligen förknippat med det gamla förbundet mellan Gud och det jordiska Israel, medan Galileen står som symbol för det nya Gudsriket och det nya förbundet i Jesu blod mellan Gud och trons Israel.
Medan de väntade där på Jesus, använde de natten till att fiska. Det var planerat av Gud att fångsten skulle utebli, för att lärjungarna skulle få den undervisning, som de strax därefter fick.

4. När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; men lärjungarna visste inte, att det var Jesus. Luk. 24:16. Joh. 20:14

Avståndet till land var inte mer än cirka 100 meter, men ändå såg lärjungarna inte att mannen på stranden var Jesus. När Jesus efter sin uppståndelse från de döda uppenbarade sig för Maria Magdalena och Emmauslärjungarna, kände dessa inte igen honom, eftersom de trodde att han var död och därför inte kunde tänka sig att det var han. Nu däremot, när Jesus redan hade visat sig för dem efter sin uppståndelse ifrån de döda, bör det inte ha varit deras svaga tro som var orsak till att de hade svårt att känna igen honom. Följande vers kan möjligen ge en ledtråd: Jesus uppträdde inte på något övernaturligt sätt, som när han kom in till dem genom stängda dörrar, utan som en helt vanlig ortsbo.

5. Och Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni något att äta?" De svarade honom: "Nej."

Lärjungarna kände inte heller igen honom på hans sätt att tilltala dem. Han torde ha talat på ett vardagligt sätt, något i stil med 'Pojkar, inte har ni väl något ätbart?' - likt en som vill köpa fisk. (UT1992 noterna)

6. Han sade till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så ska ni få." Då kastade de ut; och nu fick de en så stor hop fiskar, att de inte förmådde draga upp nätet. Luk. 5:4

Jesu sätt att ge en enkel anvisning åt erfarna fiskare, så som han hade gjort en gång tidigare, bör nu ha gett lärjungarna en aning om vem mannen på stranden var. Och när det visade sig att det kom fisk i nätet enligt hans ord och dessutom i stor mängd i likhet med det förra fiskafänget, då förstod de att det var han.

Denna berättelse innehåller viktig symbolik för den andliga verkligheten:
Natt och mörker står för okunskap ifråga om frälsningen. Att göra något andligt i andligt mörker innebär att man följer sitt eget köttsliga förnuft, man söker andlig föda och rättfärdighet inför Gud genom eget arbete, ytlig fromhet och "goda gärningar". Fångsten uteblir. Vi känner inte heller igen Jesus så länge vi har våra egna misslyckade försök i tankarna. Inte förrän han kommer och leder oss med sitt ord till den rätta himmelska maten blir det resultat. 'Högra sidan' står i bibeln allmänt för den pålitliga sidan. Jesus är på vår högra sida med sitt evangelium om rättfärdighet och syndernas förlåtelse som ren gåva utan egna gärningar.
Han kom till lärjungarna på morgonen. Morgonen symboliserar dels den tid när Kristi evangelium är färdigt att fökunnas och dels den stund när evangeliet kommer till oss var och en.
Denna berättelses symbolik gäller också ifråga om missionsarbete: Att arbeta med mission i mörker utan rätt insikt ifråga om evangeliets innebörd är helt fruktlöst. Inte förrän när morgonen gryr och man kastar ut Ordets nät på den högra sidan, där Kristi nåd regerar, får man fångst.

7. Den lärjunge, som Jesus älskade, sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde, att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad - ty han var oklädd - och gav sig i sjön. Joh. 13:23

‘Den lärjunge som Jesus älskade’ är evangelisten Johannes’ uttryck om sig själv, kanske avsedd som en diskret hyllning till Jesus. Johannes vill här nämna, att han vände sig till just Petrus och kastade inte ut sina ord åt alla som var i båten. Petrus hade ännu sin förnekelse av Jesus i färskt minne, och av det följande kan man anta, att han inte ännu hade haft tillfälle att tala ut tillräckligt med Jesus om det. Därav kan man förstå hans iver att träffa Jesus. Strax därefter, då alla hade kommit i land, samtalade Jesus med Petrus.

8. Men de andra lärjungarna kom med båten och drog efter sig nätet med fiskarna; de var nämligen inte längre från land än vid pass två hundra alnar.

Då lärjungarna inte förmådde ta upp nätet i båten, skulle de ha varit tvungna att plocka upp fiskarna en i taget, men eftersom de var så nära land valde de att dra nätet efter båten.

9. När de sedan hade stigit i land, såg de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.
10. Jesus sade till dem: "Tag hit av de fiskar, som ni nu fick."
11. Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fyllt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de var så många, hade nätet inte gått sönder.

Hela berättelsen är en bild av hur Guds rike verkar i världen. Nätet är Guds evangelium, som förkunnas i världens människohav. De etthundrafemtiotre fiskarna representerar de människor som nås av evangeliets budskap. Att lärjungarna inte med egna krafter förmådde dra upp nätet med fiskarna i båten, säger oss att vi människor, hur många vi än är, inte mäktar driva Guds rike. Att nätet hölls intakt betyder att Guds Ord förblir oförändrat fast trots de påfrestningar det får utstå i världen.
Talet 153 innehåller 3 bibliska tal:100 och 50 och 3. Talet 100 står för den goda helheten: Alla människor som fångas in av evangeliets nät är goda fiskar i betydelsen att de hör till den värld som genom Kristi återlösningsverk blev rättfärdiggjord. Hälften av ett helt tal står i bibeln för motsatsen d v s det otillräckliga och onda. Talet 50 är hälften av helheten 100 och representerar odugliga fiskar, onda människor som föraktar Guds nåd i Kristus. Talet tre står för Gud själv och alla hans gåvor. Att få vara med i hans stora fiskafänge är hans gåva till hans barn på jorden, dem som tror hans evangelium.

12. Därefter sade Jesus till dem: "Kom hit och ät." Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom, vem han var, ty de förstod, att det var Herren.

Det var inte Jesu kroppsliga gestalt eller hans ansiktsdrag som övertygade lärjungarna om att det var han, utan det var det tecken som han gav dem, nämligen hans uppmaning och en förutsägelse om fångst, som visade sig vara sann. Och de kom antagligen också ihåg hur han hade gjort samma sak en gång tidigare.

13. Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes också av fiskarna. Luk. 24:30. Joh. 6:11

Detta, att Jesus gav dem bröd och fisk att äta, kan tjäna som en bild av den andliga tillfredsställelse som arbetet för Guds rike för med sig. Jesus hade sagt åt lärjungarna i samband med hans samtal med kvinnan vid Jakobs brunn, att det var hans mat, att göra dens vilja, som hade sänt honom. Det gällde då för honom att förkunna Guds evangelium åt kvinnan på Faderns uppdrag. Nu skulle han i sin tur sända ut lärjungarna, och de skulle då få andlig mat och styrka av att vara i hans tjänst som 'människofiskare'.

14. Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda. Joh. 20:19,26

Vid de två tidigare tillfällena gällde det för lärjungarna att känna igen honom som Frälsaren, uppstånden ifrån de döda, dels av de sår som han bar efter lidandet och dels via skrifterna som vittnade om honom. Denna tredje gång skulle de lära sig att känna igen honom som missionens Herre, den som själv genom sin Ande verkar allt i sitt rike, och utan vilken ingen människa förmår någonting.