Första söndagen i fastan

Jesus segrar över frestelserna

Matt. 16:21-23

 

21. Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bli dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. Hos. 6:2. Matt. 17:22 f., 20:17 f. Mark. 8:31 f. Luk. 9:22. Joh. 2:19

Det var nödvändigt att förvarna lärjungarna om Jesu förestående lidande och klargöra för dem att detta var förutbestämt och att Jesus gick in i det av egen fri vilja av kärlek till Fadern och den i synd fallna världen.

22. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: "Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta ske med dig!

Lärjungarna fattade inte varför Jesus måste lida. Ännu när krigsmännen kom för att ta fast Jesus ville Petrus försöka försvara honom med svärd.

23. Men han vände sig om och sade till Petrus: “Gå bort, Satan, och stå inte i vägen för mig, du är en stötesten för mig, ty dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar." Jes. 8:14. Matt. 4:10. 1 Kor. 2:11, 1 Petr. 2:8.

Människans förstånd ifråga om andliga ting är förmörkat genom syndafallet så att hennes tankar står emot Guds tankar. Det som är emot Guds tankar och planer är ont och är inspirerat av Satan, som är Guds motståndare. Satan var medveten om att hans 'åklagarämbete' var i fara i och med att Jesu frälsningsverk nu var påbörjat. Därför använde han detta tillfälle till att försöka få Jesus att vika av från Guds plan.

Petrus är vid detta tillfälle ett exempel på det faktum att människan aldrig agerar självständigt när det gäller andliga ting. Hon är ledd och styrd av antingen Kristus eller Satan.
[Detta tema har utlagts grundligt av Martin Luther t.ex. i hans bok 'Om den trälbundna viljan <../../otv/index.html>', se t.ex. s.78ff <../../otv/242_laraliv.html>]

Petrus anade inte att hans kärleksfulla omtanke om Jesus var en Satans frestelse och snara. Han borde ha låtit Jesu ord väga tyngre än eget förnuft, men i stället hävde han upp sig själv till jämbördig nivå med Jesus och motsade honom.

Den mänskliga kärleken är missriktad, när den inte är Guds ord underdånig. Ett exempel på detta är omsorgen om kvinnans likaberättigande i förhållande till mannen, när tanken på likaberättigande tillåts väga tyngre än Jesu ord i fråga om kyrkans förkunnarämbete. Ett annat exempel är att kyrkan under kärlekens och medmänsklighetens täckmantel och mot Guds klara direktiv godkänner att människor lever tillsammans sexuellt med personer av samma kön. Den mänskliga kärleken förstår sig av naturen bara på välmåendet i denna världen. Den styrs inte av tanken på Guds rike och de eviga tingen, och den varnar inte för Guds dom över ogudaktigheten.

Avfall och frestelser till avfall kommer som på köpet, där Guds ord har förkunnats. Frestelserna kommer ofta genom dem som står en närmast, här genom lärjungen Petrus. Man tar gärna offret 'avsides' för att kunna påverka det ostört. Sådana avsides platser kan vara sammankomster, där man förmedlar ett budskap som tilltalar det mänskliga förnuftet men som till sitt inre väsen strider mot Guds ord och vilja.