Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus väcker tro

Joh 4:39-42

 

39. Och många samariter från den staden kom till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade, att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.

Kvinnans plötsligt förändrade uppträdande bör ha väckt en viss uppmärksamhet så att stadsborna noterade vad hon nu hade att säga. Hon hade ända till strax förut helst undvikit andra människor och hämtat sitt vatten vid en tid då andra inte var där. Men nu var hennes rädsla och försiktighet som bortblåst. Hon berättade nu om sitt möte med en judisk man, som trots att han var en främling i trakten visste allt om henne. En sådan förmåga uppfattades av stadens invånare som ett tecken, dels på att denne man var en profet och dels på att hans tal var tillförlitligt. M.a.o. de trodde på honom p.g.a. det tecken som de fick genom kvinnan.
Judarna som hade fått många och större tecken, trodde ändå inte på honom. Detta visar att det inte beror på tecknens storhet om människor kommer till tro på Jesus.

40. När sedan samariterna kom till honom, bad de honom stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.

Den som i tro inser Jesu storhet och hans betydelse för världen och därmed för var och en människa, kan inte annat än önska att han skulle stanna kvar, inte bara i timmar och dagar, utan för alltid.

41. Och långt flera kom då till tro för hans egna ords skull. Apg. 8:8. Rom. 10:17.
42. Och de sade till kvinnan: “Nu är det inte mer för dina ords skull, som vi tror, ty vi har nu själva hört honom, och vi vet nu, att han i sanning är världens Frälsare.” Joh. 17:8. 1 Joh. 4:14.

Där Jesu ord har ingång, föder de en så stark visshet, att man kan tala om att veta. De som inte har denna visshet, har inte tagit emot Jesu ord. Sådana är de som menar att ingen kan äga sanningen mer än andra.
De kristnas visshet är personlig. Den bygger på övertygelsen att Jesus är hela världens Frälsare, och att de därför själva är delaktiga i denna frälsning. Vissheten är en Guds gåva, som ges enbart via evangeliet. Det är fåfängt att söka visshet om evangeliets tillförlitlighet utanför evangeliet. Den som inte tar emot evangeliet som sådant kommer aldrig att bli övertygad på annat sätt heller.

Kvinnans berättelse var ett tecken som angav att Jesus var den Messias som profeterna hade siat om, men genom Jesu predikan fick folket veta närmare vilken hans frälsaruppgift var. Utan tvivel förklarade Jesus innehållet i profeternas skrifter för dem på samma sätt som för t ex Emmauslärjungarna. Vissheten om Jesus som syndares Frälsare förutsätter nämligen insikt dels om egen syndfullhet och dels om Jesu ställföreträdande gärning som syndabärare. Båda dessa lärostycken fanns att hämta ur Skrifterna, vilka Jesus kände i detalj i sin egenskap av Gud och genom att han själv stod bakom allt som hans profeter hade skrivit.