Andra söndagen efter Trettondagen

Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft

Joh 4:5-26

 

5. Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. 1 Mos. 33:19, 48:22. Jos. 24:32.
6. Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid sjätte timmen.
7. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten.

 Klockan var cirka tolv d.v.s. dagens hetaste tid. Man undvek vanligen att hämta vatten då. Med ledning av vad som senare i texten berättas om kvinnans privatliv kan man anta att kvinnan ville undvika att konfronteras med andra människor och just därför använde sig av denna tid för sin vattenhämtning.

 Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka."
8. Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.

 Om lärjungarna hade varit på plats skulle de ha betjänat Mästaren med vattenupphämtningen.

 9. Då sade den samaritiska kvinnan till honom: "Hur kan du, som är en jude, be mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?" Judarna har nämligen inget umgänge med samariterna. 2 Kon. 17:24 f. Luk. 9:52 f. Joh. 8:48. Apg. 10:28.

 Jesus överraskar kvinnan med sin begäran. Han håller inte på sin judiska värdighet så som andra judar, vilka höll sig själva för rena och samariterna för orena i religiös mening. T.o.m. de kärl som ickejudar använde ansågs orena. Mark. 7:3 f.

 10. Jesus svarade och sade till henne: "Förstode du Guds gåva och vem den är, som säger till dig 'Ge mig att dricka', så skulle i stället du ha bett honom, och han skulle då ha gett dig levande vatten. Psalt. 23:2. Jes. 12:3. Jer. 2:13.

 Samtalet rörde sig nu kring frågan om vem Jesus var, och Jesus tar vattnet till en anledning att gå vidare in på ämnet. Med 'levande vatten' åsyftar han det andliga, friskt flödande vattnet som är Guds Ord, i motsats till människors egna föreställningar om Gud. Eftersom Jesus själv är det personifierade Ordet från Gud, är han också Livets vatten.

 11. Kvinnan sade till honom: "Herre, du har ju inget att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?
12. Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?" Joh. 8:53.

 Kvinnan fattar inte att Jesus talar om andliga ting. Hon förundrar sig över hur Jesus kan tala om något bättre vatten än Jakobs brunns vatten som var både friskt och rikligt.

 13. Jesus svarade och sade till henne: "Var och en som dricker av detta vatten, han blir törstig igen; Joh. 6:58.
14. men den som dricker av det vatten jag giver honom, han ska aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag ger honom skall bli i honom en källa, vars vatten flödar fram och ger evigt liv." Jes. 55:1. Joh. 6:27,35, 7:37 f.

 Gud själv bor med sin Ande och sitt Ord i dem som tror, och han är själv garant för det eviga livet.  Tron i sig själv är inte källan. Ordet som tron omfattar är källan. Där Ordet har bemäktigat sig en människa, där stannar det kvar som en stationär källa. Denna källa har en egen inneboende kraft, som dels uppehåller tron och dels för med sig evigt liv. Den är också pulserande och flödar över sina bräddar, så att den människa, i vilken den finns, inte kan underlåta att bekänna sin tro.  Källans flöde släcker andens törst efter rättfärdighet genom syndernas förlåtelse. En kristen människa bedrövas visserligen över synden, men hon har dock på djupet en bestående visshet om Guds nåd och äger därmed också alltid hans frid.

 15. Kvinnan sade till honom: "Herre ge mig det vattnet, så att jag inte mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten."

 Kvinnan förstår ännu inte att Jesus talar om andliga ting. När Jesus fortsätter med att beskriva sitt andliga vatten, hur det släcker törsten bättre än Jakobs brunnsvatten, säger hon därför, till talspråk översatt, ungefär: 'Ge mig det då, och bevisa det.'

16. Han sade till henne: "Gå och hämta din man och kom sedan tillbaka."
17. Kvinnan svarade och sade: "Jag har ingen man." Jesus sade till henne: "Du har rätt i vad du säger, att du inte har någon man.
18. ty fem män har du haft, och den du nu har är inte din man; det du sade är sant."
19. Då sade kvinnan till honom: "Herre, jag ser att du är en profet.

 Jesus fann nu tiden vara inne att börja avslöja för henne vem han var och vad han menade. Hon behövde ett tecken för att kunna veta att han var den han var. Tecknet som Jesus gav henne bestod i att Jesus på profetiskt vis genomskådade henne. Profetiska tecken var de medel som Gud vanligen använde, då han uppenbarade Sonens sanna identitet för människor, t.ex. vid Jesus födelse och vid hans dop.  Avslöjandet av kvinnans synder var inte här det viktiga. Hon var redan medveten om dem. Det väsentliga var att Jesus visade att han hade förmågan att se dem, trots att han var en av judarna, vilka inte kunde vara insatta i samariernas privatliv, eftersom de inte umgicks med dem.

 20. Våra fäder har tillbett på detta berg, men ni säger, att i Jerusalem finns den plats, där man bör tillbe." 5 Mos. 12:5,11. 1 Kon. 9:3. Psalt. 122:1 f.

 Kvinnan, som antagligen gärna ser att samtalet rör sig kring något annat än hennes privatliv, tar upp en fråga om religionsutövning, där judar och samariter hade olika åsikt.

 21. Jesus sade till henne: "Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem, som ni ska tillbe Fadern.

 Jesus säger här att Gud inte kommer att vara nöjd med yttre religiösa ceremonier, varken i Jerusalem eller någon annanstans, och sann tillbedjan är inte bunden vid någon plats.

 22. Ni tillber, vad Ini inte känner, vi tillber, vad vi känner - ty frälsningen kommer från judarna - Jes. 2:3. Luk. 24:47. Rom. 9:4.

 Visserligen är det så att judarna har fått frälsningens uppenbarelse, eftersom Gud ger frälsningen via dem, och de vet vem de tillber i Jerusalems tempel, i motsats till samariterna, som tillber sina påhittade avgudar, som de inte vet något om.

 23. men den tid skall komma, ja, den är redan inne,

 Jesus talar här om konsekvenserna av hans förestående återlösningsverk, på vilket hela himmelriket skulle vila och all sann tillbedjan vara grundad. Men kraften av detta verk var redan tillstädes, eftersom budskapet därom är ett evigt evangelium, som gäller för alla tider, också bakåt i tiden.

 då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i Ande och Sanning, ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.24. Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i Ande och Sanning. Rom. 12:1, 2. 2 Kor. 3:17.

 Dessa ord är ingen uppmaning utan ett konstaterande, att sanna tillbedjare har Guds Ande till att förstå Sanningen och be i enlighet med Sanningen. Ingen kan lära sig detta. Förmågan att tillbe Gud i Ande och Sanning ges som en ren gåva, som ingen människa ens är i stånd att be om innan man har fått gåvan. Denna gåva ges via det förkunnade evangeliet.  En människas tillbedjan är inte ömsom sann och ömsom falsk. Man är antingen en sann tillbedjare eller en falsk. Man har antingen anammat Guds evangelium och fått den sanna tillbedjans gåva eller så inte.

 25. Kvinnan sade till honom: "Jag vet, att Messias ska komma, han som också kallas Kristus; när han kommer, ska han förkunna oss allt."Joh. 1:41.
26. Jesus svarade henne: "Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde." Joh. 9:37.

 När Jesus presenterade eller nämnde sig själv, gjorde han det via omskrivningar med anknytning till gamla testamentets profetior om honom. I detta fall var det kvinnan som nämnde en sådan anknytning, och Jesus kunde då erkänna sig vara just den, om vilken det var så profeterat. Jesus visste att människorna då som nu behövde ett fäste för sin tro på honom, och ingenting kunde vara bättre än anknytningen till de heliga skrifternas profetior tillsammans med deras uppfyllelse. När Johannes satt fängslad och skickade bud med sina lärjungar med frågan om Jesus verkligen var den utlovade Messias eller inte, svarade Jesus med hänvisning till profetiornas uppfyllelse genom de under som han gjorde. Johannes skulle inte ha fått något att ta fasta på av bara det enkla svaret 'Ja, jag är Messias.'
Av det första tecknet, avslöjandet av kvinnans privatliv, som Jesus gav åt henne, förmådde hon dra bara den slutsatsen att han måste vara en person med profetisk förmåga. Vers 19. Men nu förankrade Jesus med hjälp av kvinnans egna ord sin identitet i profetian. Först nu hade hon de fakta som hon behövde för att kunna veta vem han var, och av berättelsens fortsättning framgår det, att hon tog vara på Jesu undervisning.

Dagens tema 'Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft' syftar naturligtvis på första årgångens evangelium, där det berättas om hur Jesus förvandlade vatten till vin. Men det undret, som gällde timliga ting, förbleknar inför den andliga kraft som kommer till synes i föreliggande text. Denna kraft finns i de heliga skrifterna, i Guds ord, som tillika är Jesu ord, vilka har kraft till att skapa tro och ge evigt liv.