Tionde söndagen efter pingst

Trofast förvaltnng av Guds gåvor

Luk. 12: 42-48

 

Jesus hade i det föregående talat bl.a. om nödvändigheten att vara redo likasom tjänare i väntan på deras herres ankomst, och Petrus hade frågat Jesus: "Herre, är det om oss, som du talar i denna liknelse, eller är det om alla?"

42. Herren svarade: "Finns någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk för att i rätt tid ge dem deras bestämda kost - Matt. 24:45 f. 1 Kor. 4:2. 2 Tim. 2:15.

Som svar på Petrus' fråga svarar Jesus med att tala om trohet som förvaltare d v s trohet i uppgiften att förvalta frälsningens budskap, vilket mera speciellt angick lärjungarna men som tillika också gäller som en allmän regel.
Jesus är alltså Herren, och tjänaren är alla hans sändebud i världen, som ska förkunna hans evangelium om den fullbordade frälsningen genom hans död. Sådana tjänare är inte bara de som har fått förkunnandet som sin särskilda uppgift, utan också alla som har fått del av evangeliet.
Jesus är Guds andliga bröd från himlen. Han kom i rätt tid och ger sin själaföda åt alla hungrande, nämligen evangeliet om Guds nåd genom hans utgjutna blod. Detta är den av Gud av evighet bestämda himmelska kosten, som ska ges åt hans husfolk. Hans husfolk är de som tar emot och behåller evangeliet och lever av detta. Den rätta tiden att ge denna kost är närhelst någon av rikets folk hungrar efter syndernas förlåtelse och rättfärdigheten genom Jesu blod.

43. salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer finner honom göra så.

Den tjänaren är i en lycklig situation. Evangeliet har tagit herraväldet i honom och verkat bekännelse och spontan vidareförmedling av budskapet. Herren Jesus har kommit till honom redan då, nämligen i själva budskapet, och befunnit honom trogen i detta, och han är salig - inte bara vid Jesu andra synliga återkomst, utan redan från den stunden och till evig tid.

44. Sannerligen säger jag er: Han ska sätta honom över allt vad han äger. Matt. 25:21.

Jesus har genom sitt offer för världen blivit betrodd att förestå hela Guds andliga hushållning i världen och blivit upphöjd till domare över alla människor. Ef.1:20f.
Josef var en förebild till Jesus och berättelsen om Josef är en profetia om Jesus. Josef var en trogen tjänare och blev upphöjd till att förestå konung Faraos hus och hela Egyptens land. Under nödtiden försåg han Egyptens folk och sin faders husfolk med mat. Jesus är själv med och i sitt evangelium och mättar därmed nådeshungrande själar under deras andliga nödtid i världen.

Men detsamma gäller också Jesu sändebud. Redan när budskapet bemäktigar sig en människa, får hon den domsmakt som budskapet för med sig 'över allt vad han (Jesus) äger'. 'Allt' betyder alla människor. 'Allt vad han äger' är hela människosläktet, som han köpte till frihet från synden och döden med sitt blod. I kraft av det köpet är alla människor hans egendom, och nu samlar han in sin förvärvade egendom till den eviga saligheten via budskapet om sitt försoningsverk. Genom sitt försoningsverk för människorna har Jesus all makt över dem, och han använder denna makt via budskapet, evangeliet.

Var och en som besjälas av evangeliet får därigenom också denna makt. Men ni är de som har förblivit hos mig i mina prövningar; och som min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt er, så att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner som domare över Israels tolv släkter. Luk. 22:29,30. 'Israels (alla) tolv stammar' betyder fulltalighet. I Kristi seger är hela världen ett sant Israel, ett Guds folk, heligt och rent.

Makten är alltså en domsmakt. När Jesus förkunnade sitt rike, sade han: "Nu går en dom över denna världen." Joh. 12.31. "Den som inte tror, han är redan dömd". Joh. 3:18. Domsmakten grundar sig på det faktum att världen - i och genom Kristi person och i hans gärning - redan har sonat sina brott mot Gud och därför skall få en frikännande dom. Denna dom skall Kristi lärjungar förkunna åt vemhelst de möter. Så som Herren Kristus hade makt att förlåta synder i kraft av sin försoningsgärning, skall också hans lärjungar utdela förlåtelse på samma grunder m.a.o. använda den s.k. nyckelmakten. De människor som då inte godtar denna nådens dom utan vill åstadkomma åt sig sin egen rättfärdighet, förblir kvar under den förbannelsedom som följde med syndafallet.

Det finns en hel mängd bibelställen, som både direkt och indirekt talar om de troende som förvaltare av andlig makt, t ex Matt. 19:28, Upp. 5:10, 20:4, 2 Tim. 2:12. Detta regerande är evigt, börjar i tiden och fortsätter i evigheten. Om samma sak handlar också Matt. 5:5: Saliga är de saktmodiga, ty de ska besitta jorden. Denna regerings- och domsmakt ligger alltså i evangeliet, och därav följer också, att de som besjälas av evangeliet regerar också genom sina böner, eftersom dessa överensstämmer med evangeliet.

45. Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer inte så snart', och han börjar slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka, så att han blir drucken,

Judafolket, Israel, var ett aktuellt exempel på otrohet i tjänsten. De hade fått Guds ord, först genom alla profeterna och nu senast genom Jesus själv, men de hade förkastat budskapet och dess förpliktelser. Men textorden gäller också alla andra människor åt vilka Guds evangelium har förkunnats, men som i otro har förkastat det.
Israel, det utvalda gudsfolket, var tillika med alla människor i sitt oomvända tillstånd raka motsatsen till Guds trogna tjänare. De sökte sin egen ära och fördel och for illa fram med sin nästa. Genom sina stadgar, falska tolkningar av Mose lag, lade de andliga ledarna bördor på folket samtidigt som de själva njöt av att visa sig som fromma och gudliga. Matt. 23:4. De drack sig bildlikt talat berusade av egenrättfärdighet och självgodhet. Samtidigt som israeliterna betedde sig illa sköt de ifrån sig tanken på följderna och sade: "Allt står väl till". Jer. 8:11.

46. då ska den tjänarens herre komma på en dag, då han inte väntar det, och i en stund, då han inte tänker sig det, och han ska låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. -

Eftersom denna onda tjänare likt människor på Noas tid förkastar Guds ord, det ord som skulle ha gett dem ett rätt perspektiv på tiden och situationen, är de hänvisade till sin egen blindhet och blir därför överraskade när räkenskapsdagen stundar, när den än kommer. Matt. 24:39. Hela deras liv är byggt på lögn och självbedrägeri, likasom ett hus som är byggt på sand. Jesus säger om sådana hus att deras fall blir stort. Matt. 7:27.

Så ska Guds dom gå över hela människosläktet, över alla människor utan undantag, eftersom alla är syndare. Men dem som Gud dömer och tillintetgör med sitt ord under nådens tid, är i en lycklig ställning, dem upprättar han också och ger dem ett nytt liv genom evangelium. Deras gamla människa ska visserligen dödas och förgås, men deras nya gudsliv ska leva evigt.

47. Och den tjänare, som hade fått veta sin herres vilja, men inte redde till eller gjorde efter hans vilja, han ska bli straffad med många slag. Jak. 4:17.
48. Men den som utan att ha fått veta hans vilja gjorde, vad som var slag värt, han ska bli straffad med allenast få slag.

Guds ord har ännu inte blivit förkunnat åt alla människor, varför de som inte har nåtts av Ordet inte kan straffas för olydnad mot det. Men de bär på arvsynden från syndafallet, vilken består i ett egoistiskt och ont hjärta och sinne. Även dessa människor blir dömda men med en mildare dom än de som har fått höra Guds evangelium men har förkastat det. Rom. 4:15, 5:13.

Var och en, åt vilken mycket är givet, av honom ska mycket bli utkrävt, och den som har blivit betrodd med mycket, av honom ska man fordra dess mera.

Här får nu Petrus svar på sin fråga huruvida Jesu ord gäller lärjungarna eller folket i allmänhet. Lärjungarna, som Jesus hade valt till sina särskilda apostlar skulle få sig betrott att förvalta hela evangeliet om frälsningen. Genom att framhålla förvaltarskapet av evangeliet som något mycket viktigt, understryker Jesus samtidigt hans förestående lidandes och döds stora betydelse.

Jordiska ting är små ting i jämförelse med himmelska. Försumligheter ifråga om att använda jordiska gåvor som är oss betrodda, är oss förlåtna genom Kristi offer. 2 Kor. 5:19. Det verkligt allvarliga förvaltarskapet gäller evangeliet. De som har blivit betrodda med nådens budskap och fått uppgiften att ge det vidare åt Guds husfolk men som har svikit Herren i uppgiften och förkunnat sina egna tolkningar av Ordet, de får det svårt inför Herren på räkenskapens dag. Allt Guds ord som de har hört men förkastat kommer att ligga dem till last och anklaga dem - utan att de kan få lindring i sin själs plåga.