Elfte söndagen efter pingst

Kallelsetider

Matt. 11:20-24

 

20. Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer, i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem, att de inte hade gjort bättring:

Jesus nämner här bara sina kraftgärningar, inte sin predikoverksamhet, som egentligen var det primära. Detta sammanhänger med att kraftgärningarna var s.k. Messiastecken och utgjorde bevis på att han var den som han utgav sig för att vara och att hans ord var sanna. Människorna borde ha satt tro till hans predikan och gjort bättring, när hans ord åtföljdes av så kraftiga bevis. Han hade uppmanat människorna till omvändelse från egenrättfärdighetens sinnelag till tro på honom och hans evangelium om himmelriket, om en rättfärdighet av nåd. Men de avvisade hans ord. Redan detta, att de avvisade hans ord, förde med sig deras dom. När Jesus därtill lät sina ord åtföljas av bevisning i form av många underverk, och de ändå inte trodde honom, då blev deras hjärtans hårdhet och otro ännu mer uppenbar.

21. "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som är gjorda i er, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan ha gjort bättring i säck och aska. Jes. 23:1 f. Hes. 26-28 kap. Luk. 10:13 f.

När man ville visa tecken på en uppriktig botgöring eller sorg, strödde man aska, en symbol för förgänglighet, på sitt huvud och bar ett svart klädesplagg, säck, om höfterna dag och natt. SH 1972.
Tyrus och Sidon, två hedniska städer i Fenicien, straffades för ogudaktighet. Hes. 26-28. Men den undervisning och vägledning som deras invånare hade fått under löftenas tid stod inte att jämföra med den som Korasin och Betsaida fick. I dessa senare hade Jesus själv, som var Guds Son och löftenas fullbordan, predikat och med kraftgärningar bevisat sin gudomliga härkomst. Därför hade invånarna i Korasin och Betsaida att vänta inte bara en timlig förstörelse av sina städer utan också ett evigt och strängt straff i proportion till deras ohörsamhet.

22. Men jag säger er: För Tyrus och Sidon ska det på domens dag bli drägligare än för er.
23. Och du, Kapernaum, ska väl du bli upphöjt till himlen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar, som är gjorda i dig, hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det ha stått ännu i dag. Jes. 14:13 f.

Sodom hade för sina invånares synders skull drabbats av Guds straffdom. Det våldsamma sätt på vilket staden förstördes ansågs av människorna stå i proportion till invånarnas stora synder. Det är visserligen sant att sodomiternas syndamängd var stor, men Kapernaums invånares synder var ännu mycket större genom deras otro och ohörsamhet mot Guds Son själv.

24. Men jag säger er, att det för Sodoms land ska på domens dag bli drägligare än för dig." Matt. 10:15.

Sodomiterna hade förkastat Abrahams brorson Lots förmaning och exempel att förhålla sig ren från bedrivande av homosexualitet. 1 Mos. 19. Men Kapernaums invånare hade förkastat inte bara en människas obestyrkta ord utan Jesu, Guds Sons undervisning, trots att Jesus också hade styrkt sanningen av sitt tal med många underverk.

Domens dag är den kommande verkställigheten av den dom som redan har fallit i och med deras förkastande av evangeliet.

Sammanfattning

Texten sammanfaller till sitt innehåll med föregående söndags text ur Luk. 12, särskilt verserna 45-48. Den beskriver otrons följder och framhäver betydelsen av Jesu inträde bland människorna. Matt. 12:41,42. Ordets förkunnelse för in människan i en allvarlig situation. Förkunnelsen innebär en kallelse till hörsamhet. Det blir fråga om hur människan reagerar. Antingen tar hon emot budskapet i tro eller avvisar det i otro. Någon medelväg ges inte. Inställningen till budskapet har konsekvenser för evigheten i form av frikännande eller straff, benådning eller fördömelse, liv eller död.

Domens stränghet över dem som inte har hörsammat kallelsen står i proportion till den meddelade och av dem förkastade gudsuppenbarelsen. Den som förkastar Sanningen trots att den följs av många och starka bevis får en sträng dom. Men de, åt vilka Guds ord inte har förkunnats eller har förkunnats med mindre bevisning, får en mildare dom.