Femtonde söndagen efter pingstTacksamhet
Matt. 11:25-30
25. Vid den tiden talade Jesus och sade: "Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enkla. Jes. 29:14. Luk. 10:21 f. 1 Kor. 1:19,26.
Fadern har med avsikt dolt himmelrikets skatter, evangeliet om frälsningen av nåd genom hans Son Jesus Kristus, för dem som i förlitan på sitt eget förstånd i andliga ting avvisar budskapet, för dem som i högmod håller fast vid tron på sin egen förmåga att veta någonting om andliga ting. Gud ger inte sin ära åt någon människa, utan förbehåller sig rätten att dölja sig för de övermodiga och uppenbara sig endast för dem som han själv har gett ett ödmjukt sinne.
Mänsklig vishet och klokhet är Guds gåvor, användbara och nyttiga i jordiska sammanhang, men tillämpade på andliga ting är de blinda och vilseledande. Alla människor är nämligen efter syndafallet med all sin vishet och klokhet styrda av sitt syndafördärv av självhävdelse, gudsfientlighet och liknande. Talet om en annans ställföreträdande lidande och därav följande nåd och förlåtelse är dårskap för mänskligt förnuft.
1 Kor. 1:18,23. För att bli i stånd att fatta det andliga, känna Gud och hans frälsning, måste man bli född ovanifrån av Gud själv genom hans Ord och Ande. Joh. 1:13, 3:3 f.Den enfald som det här är fråga om är en andlig enfald inför Guds nådesbudskap, vilken består i att erkänna att man av sig själv ingenting vet och att inse att kännedomen om Gud och hans nåd är en Guds gåva.
Ingen människa har en sådan andlig enfald av sig själv, utan den ges genom den nya födelsen. Och den nya födelsen kan ingen ta åt sig, likasom ett barn inte kan begära att bli till. Gud avlar och föder barn åt sig genom sitt Ord och sin Ande alltefter sitt eget behag och sin goda vilja.Jesus gläder sig över att Fadern inte har förskjutit, utan tvärtom har förbarmat sig över dem som känner sin andliga blindhet. Egentligen skulle dessa inte ha något företräde framom andra att bli föremål för Faderns godhet. De är ju alltjämt lika syndiga som alla människor, och kännedomen om den egna synden och andliga oförmågan är ju inte deras förtjänst utan Guds. Men det har behagat Fadern att förbarma sig över just dessa och uppenbara himmelrikets skatter för dem. Därigenom förblir nämligen äran av hans nåd mot dem uppenbart hans egen, eftersom dessa inte vet sig ha något annat att hoppas på än hans nåd.
Ifall Fadern skulle ha lagt nådemeddelelsen i händerna på det mänskliga förnuftet, då skulle detta ha tagit åt sig något av den ära som tillkommer honom. Jesus är således glad över Faderns visa handlande både å Faderns och hans enfaldiga barns vägnar.26. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
27. Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den, för vilken Sonen vill göra honom känd. -
Joh. 1:18, 3:35, 6:46, 10:15.Fadern har inte gett någon människa någon andel varken i frälsningsverkets utförande eller förkunnande eller ens i dess tillägnande. Han har anförtrott allt dithörande åt sin Son. Det betyder att alla människor är analfabeter i fråga om Guds rike, helt utan all kunskap och kännedom om dess funktion och innehåll. Alla är för sin frälsning fullständigt beroende av Jesu verksamhet.
28. Kom till mig, ni alla, som arbetar och är betungade, så ska jag ge er ro. Jer. 31:25.
I sitt oomvända tillstånd efter syndafallet arbetar alla människor oavbrutet på sin egen rättfärdighet. När de då misstänker att den inte håller inför Gud, försöker de omtolka Guds fordringar och i alla händelser uppehålla ett sken av egen rättfärdighet. Eftersom det aldrig kan lyckas att göra sig själv rättfärdig i Guds ögon, får människorna aldrig ro i sina samveten på den vägen. Den rättfärdighet som Jesus erbjuder av nåd ger däremot frid och ro i samvetet. Den är fullkomlig och godkänd av Fadern.
29. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så ska ni finna ro för era själar'. Jer. 6:16. Matt. 21:5.
30. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." 1 Joh. 5:3.Att gå i ok med någon är att bära en börda tillsammans. Här gäller det att bära bördan av Guds rättfärdighetskrav. Eftersom Jesus genom sitt offer redan har uppfyllt all rättfärdighet för oss, är hela tyngden av rättfärdighetskravet försvunnen. Det som återstår är bara oket, den sammanbindande länken, tron på Jesus och hans gärning, och genom den åtnjuter vi Jesu rättfärdighet som inte tynger utan bär.
Utmärkande för tron på Jesu rättfärdighet är ett ödmjukt sinne, som visar sig i ett fullständigt uppgivande av tron på egen rättfärdighet och accepterande av en ren och oförtjänt nåd.Jesu ödmjukhet är ett exempel för oss. Han som var syndfri i sig själv tog på sig vår synd och bekände den som sin egen. Joh. 3:6,16. På liknande ödmjuka sätt bör vi erkänna vår egen synd och acceptera att Jesus har burit och betalt den för oss. Denna ödmjukhet inför Gud och hans evangelium är den sanna ödmjukheten och all annan ödmjukhets källa.
Sammanfattning
Jesus kallar människor att gå i ok med honom i tron och så få del av hans rättfärdighet. Därmed är dock inte sagt att detta är möjligt för alla. Tron är nämligen uteslutande en Guds gåva, som ingen själv kan ta åt sig. Gud ger inte sin ära åt människor. De som vägrar tro hans budskap och menar sig förstå bättre själv går miste om hela innehållet. De däremot, i vilka Gud genom sitt Ord uppväcker ett ödmjukt sinne till att erkänna den egna oförmågan, de får lära känna Gud och hans rike.
Texten tar inte upp temat ''tacksamhet', men den behandlar den sanna tacksamhetens grund och ursprung, nämligen det lätta ok som Jesus erbjuder oss av nåd genom evangeliet.