Adertonde söndagen efter pingst

En kristen människas frihet

Mark. 2:23-28 alternativ text

 

23. Och det hände sig på sabbaten, att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gick. Matt. 12:1 f. Luk. 6:1 f.
24. Då sade fariséerna till honom: "Se! Hur kan de på sabbaten göra, vad som inte är lovligt?" 2 Mos. 20:10. 5 Mos. 23:25.

Enligt Mos. 23:25 var det helt lovligt att plocka ax med händerna från en annans åker. Men fariséerna menade att detta var liktydigt med en sådan 'syssla' som man enligt 2 Mos. 20:10 inte fick utföra på sabbatsdagen. 'De äldstes stadgar', som fariséerna följde, var judarnas uttolkning av Mose lag och innehöll en mängd sådana detaljföreskrifter - en ytlig ersättning för lagens egentliga innehåll och andemening.

25. Han svarade dem: "Har ni aldrig läst, vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kom i nöd och blev hungriga; 1 Sam. 21:1 f.

26. hur han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden - fastän det ju inte är lovligt för andra än prästerna att äta sådant bröd - och hur han jämväl gav åt dem som följde honom?" 3 Mos. 24:9.

Det framgår inte av 1 Sam. 21 huruvida David gjorde detta på en sabbatsdag. Parallellen till sabbatsbudet ligger i att det var fråga om heliga ting, helgade bröd. Men berättelsen är en bild, som syftar på Kristi rikes medborgare, andliga präster (2 Mos. 19:5 f. 1 Petr. 2:5,9), som har ensamrätt att åtnjuta det andliga brödet Kristus - i motsats till dem som avvisar evangeliet. CS 1873.

Det hebreiska uttrycket för 'skådebröd' betyder egentligen 'ansiktets bröd'. HS 1972. Bröden skulle ligga inför Guds ansikte natt och dag. Så vittnar också Jesus, livets sanna bröd, alltid och i evighet inför Guds ansikte om den rättfärdighet, som han vann åt oss genom sin död. Vi var alla i andlig hungersnöd efter syndafallet. Jesus bar denna nöd i sin kropp och gick in i det heliga genom sin död och blev så själv det sanna livets bröd för oss alla. Och detta evangelibröd är till för att vi ska äta av det och likt David ge det också åt andra.

Denna bild förstod fariséerna naturligtvis inte, lika lite som de förstod syftet med den av Gud instiftade sabbaten. Inte ville de heller ha någon överbevisande förklaring av Jesus, utan de hade bestämt sig för att hålla fast vid sin egen ytliga rättfärdighetslära.

27. Därefter sade han till dem: "Sabbaten blev gjord för människans skull och inte människan för sabbatens skull.

Sabbatsbudet är givet till vår nytta på två sätt: Det bör i sin stränghet på liknande sätt som alla övriga Guds bud eller Mose lag föra oss till kännedom om vår oförmåga att uppfylla det, 'för att var mun må tillstoppas och hela världen stå med skuld inför Gud'. Rom. 3:19. Därtill är det oss givet till en yttre ordning för vårt jordiska välbefinnande.

Dessutom ger oss Jesus - efter det att han har uppfyllt budets krav i vårt ställe och betalt våra förbrytelser - samma bud som ett helt nytt bud med ny innebörd: Vi får låta oss ledas av budet utan krav - eftersom 'lagen har fått sin ände i Kristus'. Rom. 10:4.

Vår ledstjärna beträffande sabbatsbudet är Jesu fullbordade frälsningsverk, i vilket vi - så som Gud vilade på den sjunde veckodagen - får ha vår tros vila, inte för bara en dag i gången utan alltid och i evighet. Med tanke på Guds fullbordade verk för oss vill vi, efter det nya sinne som evangeliet ger, gärna fira också var sjunde dag till en påminnelse om Guds verk.

28. Så är då Människosonen herre också över sabbaten."

Utan Jesus finns ingen sabbat i dess andliga mening, men med honom är också varje jordisk dag en sabbatsdag. Så är sabbatsbudet en förkunnelse om den verkliga sabbaten genom Jesus Kristus.