Nittonde söndagen efter pingst

Det dubbla kärleksbudet

Joh. 13:31-35

 

31. Och när han hade gått ut, Joh. 12:23.

Judas hade just gått ut från Jesu och hans lärjungars påskalammsmåltid. Satan hade ingivit honom att förråda Jesu vistelseort för judarna. Det som skulle ske var nu redan på väg att ske.

sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad,

Enligt människors sätt att se förhärligade situationen inte alls Jesus. Den såg i stället ut att bekräfta hans hjälplöshet inför ondskans välde. Men i ljuset av Jesu avsikt att låta sig dödas för vår skull, för att frälsa oss från våra synder, blev hans gudomliga kärlek uppenbar i denna situation.

och Gud är förhärligad i honom.

Jesu åtagande att i lydnad för Guds vilja frälsa världen genom sin död uppenbarar också Faderns gudomligt goda hjärtelag mot den fientliga världen. Det var ju han som hade sänt Jesus på detta uppdrag.

32. Är nu Gud förhärligad i honom, så ska också Gud förhärliga honom i sig själv,

Då nu Jesus genom sitt lidande uppenbarade Guds kärlek till världen, skulle därav följa att Fadern å sin sida skulle ge Sonen den ära och härlighet som uppdraget innebar.

och han ska snart förhärliga honom.

Ordet 'snart' anger att Jesu tankar inte uppehöll sig vid hans eget förestående oerhörda lidande, utan han såg mitt under allt med glädje fram emot sin seger för oss. Denna seger och upphöjelse skulle helt snart inträffa. Efter Jesu död skulle Fadern väcka honom till liv igen till en bekräftelse på att han hade fullgjort sitt uppdrag, och i kraft därav skulle han upphöja honom över allting och ge honom domsmakt över hela världen.

33. Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos er; Ni ska sedan söka efter mig,

Jesus talar tröstande ord på förhand till sina kära lärjungar. Han ser framför sig hur de skulle komma att vara vilsna och sörjande till sinnes under tiden mellan hans död och uppståndelse. Han visste, att de inte skulle fatta att han skulle dö och sedan uppstå.

men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kan ni inte komma', detsamma säger jag nu också till er. Joh. 7:34, 8:21.

Jesus skulle gå till Fadern bärande alla människors synd. Det skulle föra honom i döden. Som Guds Son var han mäktig till det utan att för den skull förbli i graven. Han hade makt att komma till liv igen. Joh. 10:18. Men varken lärjungarna eller någon annan människa skulle kunna gå den vägen i det skick vi är efter syndafallet. Vi skulle i så fall hamna i evig död och pina. Först genom Jesu död och uppståndelse kan också vi komma till Fadern, eftersom Jesus genom sin död slälv har blivit Vägen till Fadern för oss.

34. Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra; ja, som jag har älskat er, så ska ni också älska varandra. 3 Mos. 19:18. Matt. 22:39. Joh. 15:12 f. Rom. 13:8 f. Gal. 6:2. 1 Petr. 1:22. 1 JOh. 2:7 f., 3:11, 4:21.

Bakgrunden till dessa ord är Jesu egen gudomliga kärlek till sina skyddslingar. Han älskade dem så högt att han gärna ville gå i döden för dem, och nu uttrycker han sin kärlek till dem genom en gåva: budet att älska varandra. Han ville inför sin bortgång ge dem den tröst och glädje som den andliga syskonkärleken innebär. Och han önskade att kärleken lärjungarna emellan vore lik hans egen kärlek till dem: äkta, osjälvisk och förlåtande. Egentligen verkar han själv denna kärlek i oss genom sitt evangelium, så att den som älskar honom och hans lära är hjärtligen glad över alla andra med samma sinne. Men hans bud är en vänlig uppmuntran till det som hans ord verkar i oss och som vi redan gör.

Hans bud har formellt samma innehåll som motsvarande bud i Mose lag, men tillika är det ett nytt bud, när Jesus ger det. Mose lags krav kan ingen människa efterkomma, eftersom vi alla har ärvt det andliga fördärv som syndafallet förde med sig. Men de bud som Jesus ger har han själv uppfyllt för oss. Vi behöver inte älska varandra i avsikt att göra oss rättfärdiga inför Gud, eftersom Jesus har förvärvat och gett oss sin rättfärdighet. Vi får nu älska varandra utan krav. I så måtto är detta bud ett helt nytt bud, ett nytt slag av bud, fast dess innehåll formellt är detsamma som motsvarande bud i Mose lag.

Sammanfattning

Texten följer som vanligt inte handbokens tema för dagen 'det dubbla kärleksbudet'. Visserligen nämns kärleken mellan de kristna i den sista versen, men texten belyser framför allt Jesu och Faderns kärlek till oss. I Jesu lidande för oss blir den gudomliga kärleken uppenbar och Gud förhärligad.
Jesus uttrycker sin kärlek till de sina också verbalt och genom att ge dem budet att älska varandra. Detta bud är - trots en skenbar likhet - inte samma bud som det gamla krävande kärleksbudet i Mose lag utan ett nytt och lätt bud, som han själv redan har uppfyllt och som vi med glädje får vandra i utan krav.