Tjugofemte söndagen efter pingst

Från död till liv

Luk. 20:27-40

 

27. Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå, att det inte finns någon uppståndelse. Dessa frågade honom Matt. 22:23 f. Mark. 12:18 f.
28. och sade: "Mästare, Moses har gett oss den föreskriften, att om någon har en bror, som är gift, men dör barnlös, så ska han ta sin brors hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin bror.
5 Mos. 25:5 f.
29. Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30. Då tog den andre i ordningen henne
31. och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dog alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32. Slutligen dog också hustrun.
33. Vilken av dem ska då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru?"

Sadducéerna ansåg att de hade stöd i Moses' förordning och menade, att Moses självfallet inte lärde någon uppståndelse från de döda, eftersom alla bröderna i deras exempel skulle ha lika rätt till kvinnan efter uppståndelsen. De föreställde sig tydligen att livet efter en eventuell uppståndelse skulle vara tämligen likt det jordiska.

34. Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män tar sig hustrur och hustrur ges åt män;
35. men de som blir aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tar sig hustrur eller hustrur ges åt män.

[Ordet 'tidsålder' är en vilseledande översättning i detta sammanhang av aionos, speciellt i vers 35, emedan det associerar till enbart jordiska tidrymder. Såvitt jag kan förstå borde väl början av vers 35, med ledning av studiebibelns översättning, lyda 'Men de av denna tidsålder som anses värdiga att få del också av uppståndelsen . ..' Ord som 'nya, 'andra' eller 'kommande' finns inte i grundtexten i samband med aionos, tidsålder - däremot ordet 'denna' i båda verserna.]
'De som blir aktade värdiga' är de som genom tron äger den 'värdighet' som Kristus har förvärvat åt hela världen genom sin död.

36. De kan ju ej heller mer dö;

Uppståndelselivet är ett helt annat liv än det jordiska. Där är livets fortbestånd inte beroende av ett fortgående födande av nya släktled, eftersom alla lever i evighet och ingen dör.

ty de är lika änglarna och är Guds söner, eftersom de har blivit delaktiga av uppståndelsen. Job. 1:6. Ps. 29:1.

De som föds på jorden av jordiska föräldrar är alla dödliga barn av dödliga föräldrar, men de som är födda på nytt av Gud genom hans Ande och Ord, de har evigt liv, likasom Gud, deras Fader, är odödlig. Dessa är delaktiga i den uppståndelse som Kristus har vunnit och i vilken han är den förste.

37. Men att de döda uppstår, det har också Moses gett till känna på det ställe, där det talas om törnbusken, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 2 Mos. 3:2 f. Apg. 7:30 f. Hebr. 11:16.
38. och han är en Gud inte för döda, utan för levande, ty för honom lever alla."

Dessa textord handlar inte bara om dem som lever i tron, utan om att alla människor, också de avsomnade ogudaktiga, lever evigt - om än i evig död och pina - eftersom Gud, när han skapade människan, inblåste sin evighetsande i hennes näsa och gjorde henne till en evighetsvarelse lik sig själv.

39. Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."

40. De dristade sig nämligen inte att vidare ställa någon fråga på honom.

________________

Texten är inte primärt en utläggning över uppståndelsen, utan berättar om hur Jesus avslöjar de oandligas sturskhet eller skenbara säkerhet som bluff baserad på falsk lära. I följande avsnitt avslöjar Jesus en annan religiös grupperings falskhet.
Att sadducéernas villfarelse rör sig om ett så centralt ämne i den kristna läran som uppståndelsen från de döda, visar hur allvarligt ett förnekande av en till synes fristående lärosats egentligen är. Utan uppståndelsen faller hela frälsningsläran samman.