Fjärde söndagen efter trettondagen

Jesus hjälper i nöden

Joh. 6:16-21

 

16. Men när det blev afton, gick hans lärjungar ned till sjön Matt. 14:22 f. Mark. 6:45 f.

17. och steg i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem;

Jesus hade tillsagt lärjungarna att fara iväg utan honom till andra stranden. Mark. 6:45. Själv gick han upp på berget för att bedja. Men de ville ogärna lämna honom där, eftersom det var lång väg att gå till fots runt sjön. De steg visserligen i båten men väntade på honom där tills det blev mörkt.

18. och sjön gick hög, ty det blåste hårt.
19. När de så hade rott vid pass tjugofem eller trettio stadier, fick de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blev de rädda.

Lärjungarna hade inte en tanke på att Jesus skulle kunna komma på annat sätt än landvägen från den plats där de hade lämnat honom. När de nu såg en gestalt komma gående på den upprörda skön var det inte underligt att de blev förskräckta. Det som är onaturligt och obegripligt för vårt jordiska förstånd inger oro och fasa.

20. Men han sade till dem: "Det är jag; var inte rädda."

Jesus hälsade dem med Guds namn 'Jag är'. 2 Mos. 3:14. I detta sammanhang var det en fingervisning om att han var Guds Son med makt att göra vad han ville. Jesus använde ofta 'Jag är' om sig själv i sina tal. 'Jag är den gode herden' m.fl. epitet.

21. Då ville de ta honom upp i båten;

Så snart det hade blivit klart för lärjungarna att det inte var något spöke utan Jesus själv, då var deras nästa tanke, att de skulle vara tryggare om han kom med i båten. Vinden var nämligen alltjämt stark och sjön gick hög och det var mörkt.

och strax var båten framme vid landet, dit de for.

När Jesus steg i båten blev sjön lugn (Mark. 6:51), och det visade sig att de befann sig helt nära land, dit de skulle.

[Flera bibelöversättningar har bytt ut ordet 'och' (kaí) till 'men', varvid meningen blir närmast den, att Jesus inte steg upp i båten, eftersom de redan var framme. Men enligt Mark. 6:51 och Matt. 14:32 steg Jesus visst upp i båten.]

 

Sammanfattning

Texten faller väl in under söndagens tema 'Jesus hjälper i nöden'. Men den visar också att Jesus inte kommer endast på anrop utan att han har situationen helt under sin kontroll och har planerat också våra svårigheter på ett sådant sätt att hans makt kan bli uppenbar för oss.
Johannes' version av händelsen är ganska kortfattad, men den ger i sin helhet en utmärkt bild av den andliga världens realiteter. Vi vill i vårt otrostillstånd ha Jesus med oss i 'vår båt' av förnuftsbaserad kristendom, där vi själva agerar i försök till ödmjukhet, tro, eget ansvar för vår frälsning o s v. Men Jesus kommer inte med i sådant. Vi borde alla ha farit på hans ord så länge det var ljust, redan i skapelsens morgon före syndafallets oväder, men vi far i vårt mörker och kämpar själv så gott vi kan bland havets vågor.

När så Jesus kommer, känner vi inte igen honom. Vi uppfattar honom som en ond gestalt, en villolärare. Men när han säger sitt 'Jag är' och hans nådesevangelium når vårt öra genom stormen, då bjuder vi strax in honom i vårt hjärta. Och denna gång kommer han. Hans ord har nämligen förändrat oss. Vår båt är inte längre 'vår'. Vi kastar vår egenrättfärdighets kristendom över bord och anammar hans nådesrättfärdighet. Sedan behöver vi inte själv kämpa oss fram till Guds rikes strand genom stormen. Vi är redan framme i och med Jesu inträde i vår värld.