Femte söndagen efter påsk

Bönsöndagen

Luk. 11:5-13

 

5. Ytterligare sade han till dem: "Om någon av er har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom:'Käre vän, låna mig tre bröd; Luk. 18:1 f.
6. ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har inget att sätta fram till honom',
7. så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig inte omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn har gått till sängs; jag kan inte stå upp och ge dig något.'
8. Men jag säger er: Om han inte av det skälet, att han är hans vän, vill stå upp och ge honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och ge honom så mycket han behöver.
9. Likaså säger jag er: Be och ni ska få; sök, och ni ska finna; bulta och dörren ska öppnas för er. Matt. 7:7 f. Mark. 11:24. Joh. 14:13, 15:7, 16:23 f. 1 Joh. 3:22. Jak. 1:5f.

Då till och med människor besvärar sig att tillmötesgå en behövandes begäran vid en oläglig tidpunkt, skulle då inte också Gud, som är kärleken personifierad, ge oss det som vi behöver? Det som vi behöver är först och främst Guds helige Ande. Vers 13.
Den som besöker oss är vår nästa, som är i behov av evangeliet om Guds nåd. För att kunna ge evangeliet oförvanskat åt honom, behöver vi själv Anden från Gud, så att vi förstår evangeliet. Annars är vi oförmögna att ge evangeliet vidare. Dörren till Guds rike blev stängd för oss genom vårt syndafall, och vi blev Guds ovänner. Därför finns det inte något hos oss att åberopa som skäl för att Gud skulle bönhöra oss. Men Gud är ändå vår vän, nämligen för Kristi skull. För hans försoningsgärnings skull ser han oss som sina vänner. Och detta får vi åberopa och enträget motivera vår bön med detta.

[Versionen i FB 1998 'för att inte själv bli utskämd' pekar på det faktum att Gud inte kan förneka sig själv som barmhärtig och god mer än alla. Det må här vara osagt om det ifrågavarande grekiska ordet ska översättas bäst med 'påträngande' eller 'utskämd'. Båda översättningarna är tillämpliga, men det senare förslaget går direkt till kärnan, nämligen till Guds egenskaper och ligger därmed mera i evangeliets linje.]

10. Ty var och en som ber, han får; och den som söker, han finner; och för den som bultar ska det öppnas.

Detta är en absolut regel, när det är fråga om en sann biblisk bön och något som görs genom Guds Ande.
Texten går inte in på bönen eller sökandet och finnandet dess mera, utan beskriver Gud och hans handlande. Men det kan vara skäl att här nämna något också om vad som utmärker en rätt bön, ett rätt sökande och klappande. Det är nämligen inte fel på löftet, om vi inte får det som vi begär, utan på vår bön. Jak. 4:3.

Ett viktigt kriterium för en sann, biblisk bön är att den är gjord uteslutande i Jesu namn d.v.s. med åberopande av ingenting annat än Jesu nåd. Den är också inspirerad av Guds Ande genom Ordet. Det är omöjligt att be en sann bön utan stöd av Guds Ord. En oomvänd, andligen död människa kan inte be. Fariséens bön i templet är en oomvänd människas bön. Initiativet till en sann bön kommer alltid från Guds Ande genom evangeliet, inte från människan.
Sökandet och klappandet kan ses som synonymer till bönen. De är alla verkade av Gud själv genom Ordet och Anden. Ingen gör sådant av sig själv. Rom. 3:11. Endast de som Gud har uppsökt och funnit, söker honom. Men dessa söker Gud alltid och oavbrutet. De vet, i motsats till andra människor, att det finns något som är värt att söka, och de vet vad det är och var de ska söka det för att finna det. Det oavlåtliga sanna bedjandet, sökandet och klappandet är utmärkande för varje sant Guds barn. Aposteln uppmuntrar oss i 1 Tess. 5:17 till detta - som vi redan gör.

11. Finns bland er någon far, som när hans son ber honom om en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm,
12. eller som räcker honom en skorpion, när han ber om ett ägg?
13. Om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte då den himmelske Fadern ge helig Ande åt dem som ber honom!"

Likasom människor ger jordiska goda ting åt sina barn, så ger Gud goda himmelska ting åt sina barn. Världens barn har sitt liv i de jordiska tingen, men Guds barn ber om himmelska och eviga ting av sin himmelske Far. Därför nämner Jesus inga böner om jordiska ting i detta sammanhang, trots att vi får be om sådana och Fadern så gärna ger också dem.
Den som ber om Guds Ande har träffat rätt på det som Fadern framom allt vill ge åt sina barn. Guds Ande är den största och bästa gåva som någonsin kan ges. Anden är alltings kärna och ursprung. Den som har Guds Ande har allt vad han behöver för tid och evighet. Genom Anden har han tillgång till kunskapen om frälsningen och det eviga livet, om Guds nåd och om hans omsorg även för vårt jordiska väl.

 

Sammanfattning

Texten behandlar Guds förhållande till den bedjande. På liknande sätt som jordiska föräldrar förstår att ge sina barn goda jordiska gåvor, så ger också Gud sina allra bästa himmelska gåvor åt sina barn. Guds bönhörelse grundar sig inte på någon kvalitet eller gärning från vår sida utan på det faktum att han är vår vän och vi är hans barn genom Jesus och evangeliets kunskap. Det finns ingen bönhörelse utom detta förhållande, men där detta förhållande råder, så att bönen bedes i Jesu namn d.v.s. under inspiration av nådens evangelium, där är bönhörelsen ofelbar.

Dagens rubrik, Bönsöndagen, för tanken till vårt bedjande. Men denna text behandlar mera Guds förhållande till den bedjande och bönhörelsens innersta grund.