Sjätte söndagen efter påsk

Väntan på den Helige Ande

Joh. 17:18-23

 

Texten är ett stycke av Jesu s.k. översteprästerliga förbön för lärjungarna och hela kristenheten strax före sitt lidande, då han stod i beråd att som överstepräst gå in i Faderns helighet och offra sig själv för oss alla.

18. Såsom du har sänt mig i världen, så har också jag sänt dem i världen. Joh. 20:21.

Också i den stunden, då han var starkt medveten om sitt förestående svåra lidande var Jesus fylld av medlidandets tankar för sina lärjungar. Nu var dessa betryckta och bekymrade för hur det skulle gå för dem och deras Herre. De befann sig i Jerusalem mitt ibland judarna som hatade Jesus och hans lära. Och Jesus förstod sina lärjungar mycket väl. Han visste att de inte kunde se längre än till den innevarande stunden.
Men trots de dystra yttre omständigheterna var ändå allt i sin ordning. Jesus hade ju själv blivit sänd i världen - inte för att leva goda dagar utan för att med sitt liv som insats betjäna andra. Och han hade bestämt och uttagit lärjungarna för uppgifter i samma onda värld. Såsom han var ansatt och trängd av otrons människor och djävulen, så skulle också de vara ansatta och trängda. Men deras trångmål skulle snart ta en ända. Jesus ser fram emot det som väntar dem efter fullbordad tjänst, och han ber, enligt orden som följer strax efter denna text: Fader, jag vill, att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet, som du har gett mig.

19. Och jag helgar mig för dem, för att de ska vara helgade i sanningen. 1 Kor. 1:2, 30. 6:11. Ef. 5:2. Hebr. 2:11, 10:10.

[Orden 'till ett offer' i B 1917 är missvisande och för tanken till att Jesus på något sätt helgade sig för lidandet. Flera bibelversioner, också Martin Luthers tyska, saknar dessa ord. Jag har satt in folkbibelns version här.]
Meningen är den att Jesus skulle helga sig eller rena sig från världens samlade syndaskuld som han hade åtagit sig att bära och borttaga genom sin död. När Jesus helgade sig i egenskap av vår ställföreträdare, då måste ju också vi bli helgade i och med honom. Helgad betyder avskild, nämligen från all synd.

Det som oroade lärjungarna och som de inte kunde tro eller förstå, nämligen att Jesus skulle bli dödad, det skulle i själva verket vara till lärjungarnas och alla människors bästa och deras stora lycka för tid och evighet. Genom att Jesus offrade sig för oss vann han rättfärdigheten och heligheten åter åt oss, så att vi kan bestå och bli vid liv också inför den rättfärdige Fadern i himmelen. Denna helighet är något helt annat än resultatet av mänskliga helgelseförsök. Jesus vann nämligen heligheten, helgade sig och oss genom att regelrätt utstå våra synders straff. Detta var en sann helgelse. I Jesu helgelse är vi alla helgade. Detta är den grundläggande och saliggörande helgelsen. Sen talar vi också om att vi i vår tur får helga oss - i denna Jesu helgelse, nämligen genom att anamma budskapet om den fullbordade helgelsen och leva i den.

20. Men inte för dessa allenast ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer till tro på mig;

Jesus ber här för sina lärjungar, men han har en särskild uppgift i att ta hand också om alla andra som Fadern ger åt honom, dem som tror hans ord genom lärjungarnas predikan.

De som tror evangeliet har nämligen inte kommit till Jesus av eget initiativ eller förmåga, utan de är Faderns kärleksgåva till honom. Joh. 6:37, 17:9. Fadern har dragit dem med evangeliets kraft och gett dem åt Sonen som dyrbara skatter att ha hand om och föra välbärgade genom världen. Därför har Jesus stor omsorg om dem och lämnar dem inte ur sikte.

21. jag ber, att de alla ska vara ett

Också i dessa ord lyser Jesu innerliga önskan att genom sin död få förena oss till ett i honom, i hans rättfärdighet och helighet. Vi var redan av evighet ett i Faderns tanke och vilja. Han hade beslutat att sända sin Son till vår frälsning. Och Jesus uttrycker här sin gemenskap med Fadern i dessa tankar. Han ville så gärna förverkliga Faderns önskan om att göra oss alla till ett genom sin död.

Den aktuella situationen var ju den, att Jesus skulle genom sin död församla det stora Guds Israel till ett i sig själv, nämligen hela människosläktet, det som av profeterna och av Jesus själv hade liknats vid en kringspridd hjord utan herde. Matt. 9:36. Hes. 34:5. Detta Jesu samlande av hjorden genom återlösningen är det väsentliga. Eftersom Jesus representerade oss alla och bar allas synd, blev alla människor utan undantag ett i den rättfärdighet som han förvärvade åt oss alla. Rom. 5:18,19. Sen är det en annan sak att inte alla vill vara inneslutna i hans gåvorättfärdighet, utan vill själv förvärva rättfärdigheten.

[Textversionen i B 2000 'Jag ber att de alla 'skall bli ett' passar också i det historiska sammanhanget före Jesu enhetsbildande död för mäskligheten. Men man bör inte i den formuleringen läsa in någon mänsklig ekumenik, som strävar till att förena 'kyrkor' och människor som inte har samma kristna bekännelse. Uttrycket 'vara ett' enligt B 1917, SF 1998 m.fl. får inte heller ses enbart som gällande trons enhet, utan i första hand syftande på den enhet i Faderns eviga rådslut, som förverkligades genom Jesu död.]

Det är inget mystiskt med enheten i Kristus. Den består för det första i hans död för oss alla. Den har vi gemensamt. Vi är ett i Kristus.För det andra består den i den gemensam läran, Jesu lära, om den enhet som han åstadkom genom sin död, om honom som vår gemensamma och enda frälsning, syndernas förlåtelse och det eviga livet. Det betyder att alla som har denna lära om den redan vunna rättfärdighetens enhet som en skatt i sitt hjärta, de har Kristus i sitt hjärta och samtidigt har de också trons enhet och gemenskap med varandra.

och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss,

Jesus och Fadern var ett ifråga om rättfärdighet och helighet och sanning. Genom Jesu död inneslöts också vi i den enheten i rättfärdighet och helighet. Genom Jesu död finns vi nu alla i Guds hjärta som hans heliga och kära barn. Detta är textordens primära innehåll, med ett annat uttryck: Vi är i Kristus.

för att världen ska tro, att du har sänt mig.Joh. 10:38, 14:10. Gal. 3:28.

Se förkl. till vers 23.

22. Och den härlighet, som du har gett åt mig, den har jag gett åt dem, för att de ska vara ett, såsom vi är ett -Apg. 4:32.

Vi äger redan här på jorden samma himmelska härlighet som Fadern och Sonen. Den syns inte för våra jordiska ögon. Men tron ser den. Den består i Sanningen om hur himlarnas och jordens Gud älskade oss så högt att han utgav sin egen Son i döden för oss. En sådan hög härlighet har inte ens de heliga änglarna i himlen. Jesus har gett oss den himmelska härligheten genom att i sin död åskådliggöra och i evangeliet förkunna för oss hur Fadern har älskat och älskar oss. Och lägg märke till slutorden i följande vers: att du har älskat dem, såsom du har älskat mig. Fadern har älskat och älskar oss med samma kärlek, med vilken han älskar sin egen Son!

23. Jag i dem och du i mig - ja, för att de ska vara fullkomligt förenade till ett; så att världen kan förstå, att du har sänt mig och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.Gal. 2:20. 1 Joh. 1:3, 3:24.

I det föregående har Jesus talat om sin önskan att återföra oss till Guds gemenskap så att vi är i honom. Här talar han om det motsatta, att han är i oss.

Den situationen uppstår när evangeliet om detta första tar plats i våra hjärtan. Då är Ordet, Kristus i oss, och vi är förenade med Fadern och Sonen - inte bara i rättfärdighet och helighet utan också i Sanningen, ty där den gudomliga Sanningen finns, där är också Guds Ande tillstädes. Gud bor alltså i oss genom sitt ord. Har vi hans lära i vårt hjärta, då har vi Gud i vårt hjärta.

(Detta är också den enkla förklaringen till talet om Kristi inneboende i vårt hjärta. Kristus är Ordet, och tror vi det, då har vi Ordet i vårt hjärta och i detta Ord både Fadern och Sonen och Anden. Något annat och mystiskt inneboende finns inte.)

När en sådan dubbelriktad enhet mellan Gud och oss är förhanden, då fungerar bekännelsen så att evangeliet blir förkunnat för världen. Världen tror visserligen ingenting av sig själv, men evangeliet har kraft att väcka tro, och det sker varhelst och närhelst Gud finner för gott.

 

Sammanfattning

Jesus ger i sin bön uttryck för sin innerliga önskan att i enlighet med sin Faders vilja ta oss in i sin och Faderns gemenskap i helighet och rättfärdighet. Detta skulle han göra genom sitt ställföreträdande lidande och sin död för våra synder.

Den enhet i rättfärdighet, som Jesu död skulle föra med sig, var en förutsättning för att evangeliet skulle kunna förkunnas som Sanning. Ifall Jesus inte skulle ha förmått åstadkomma en rättfärdighetens och helighetens enhet mellan Gud och oss, då skulle Jesus ha visat sig vara en lögnare, som inte var sänd av Gud. Det var ju det som judarna ville hålla före.

Jesus ber också om att han genom evangeliet skulle vara i oss, likasom Fadern genom sitt ord och sin vilja är i honom. Så skulle enheten mellan Fadern, Sonen och oss vara ömsesidig: vi i Gud och Gud i oss. Denna fullkomliga enhet är en förutsättning för den sanna bekännelsen inför världen.

Dagens rubrik 'Väntan på den Helige Ande' hör inte ihop med texten och passar inte heller in på textens historiska sammanhang. Med tanke på oss som lever efter pingsten är rubrikens formulering tvivelaktig redan i sig själv och tillämplig bara på dem som redan har Anden. Dessa ber oavbrutet om Andens kommande, men en människa som inte redan har Anden är andligen död och vet ingenting om Anden.