Sjunde söndagen efter pingstKärlekens lag
Luk. 6:27-31
Jesus hade strax före dessa ord ropat ve över de mätta, de leende och dem som människor talar väl om, d.v.s. de egenrättfärdiga som förkastar Jesu evangelium. Nu vänder han sig till de människor som tar emot hans budskap.
27. Men till er som hör mig säger jag:
Älska era ovänner, gör gott mot dem som hatar er, 2 Mos. 23:4 f. Ords. 25:21. Matt. 5:44 f.
De judiska lärarnas undervisning i motsvarande stycke gick ut på att judarna skulle älska sin nästa, nämligen andra som hörde till det egna gudsfolket Israel. I samma mån skulle man hata Israels fiender, vilka inte räknades som nästa.
Men gudsfolket Israel och alla dess seremonier var bara bilder av det universella gudsrike som Jesus upprättade genom sin död. Och i Jesu rike är alla människor vår nästa för hans skull, också våra ovänner. Vi var alla Jesu ovänner, när han gav sitt liv för oss. Därför älskar även vi - för hans kärleks skull - alla människor, såvitt hans Ande har tagit sin boning i oss. Jesu uppmaning är därför inte ett lagbud för oss kristna, utan en uppmuntran.
Detta är skillnaden på Mose lag och Jesu bud. Ordalydelsen kan vara densamma, men adressaten och användningen är olika. Mose lag är till för att avslöja köttets synder. Jesu bud är däremot avsedda till uppmuntran för det av nådens evangelium födda nya sinnet. Det är just dessa 'som hör honom', som han nu talar till.28. välsigna dem som förbannar er,
Bakgrunden till dessa ord är att de som förbannar oss inte är mer syndiga eller onda än vad vi själva är från födelsen, eftersom vi alla föddes in i syndafallets följder och bär på dess förbannelse i vår kropp intill döden. Och då vi alla är välsignade i Kristus är det helt på sin plats att vi välsignar våra ovänner med samma Kristi välsignelse som vi välsignar oss själva med.
be för dem som förorättar er. Luk. 23:34. Apg. 7:60. Rom. 12:14, 20. 1 Kor. 4:12. 1 Petr. 3:9.
Det är uppenbart att de som förorättar oss är under inflytande av onda makter. De vet inte heller hur illa de gör. Därför bad både Jesus och Stefanus för sina plågare. Luk. 23:34. Apg. 6:60. Bådas bön gällde förlåtelse för det onda som de gjorde. Den bönen är också besvarad i Kristi död för världens synder. Hämnd eller ens en tanke på hämnd kommer inte på fråga för Guds folk. Hämnden ska lämnas åt Gud allena. 5 Mos. 32:35.
29. Om någon slår dig på den ena kinden, så håll också fram den andra åt honom;
Med tanke på att vi för vår synds skull inte är värda annat än evigt straff, är en kindpust eller två enbart något symboliskt. Dessutom händer oss ingenting Guds goda vilja förutan. Det som vi utstår och lider i Jesu namn är alltid välsignat.Härmed inte sagt att vi inte bör undervisa motparten om vad som är rätt, men det förutsätter att han är i ett mottagligt tillstånd.
och om någon tar manteln ifrån dig, så låt honom ta också din livklädnad. Ords. 20:22, 24:29. Matt. 5:39 f. Rom. 12:17. 1 Kor. 6:7. 1 Tess. 5:15.
Inför Gud är ingenting mer vårt än andras. Å andra sidan äger vi allt genom Kristus och lider aldrig någon verklig nöd under Guds hand. Också när vi utsätts för dylika prövningar är vi under den Allsmäktiges hand. Vår motpart lider däremot verklig nöd i det att han är under djävulens våld. Måhända kan vårt handlande få honom att minnas vad han någon gång har hört av Guds ord.
30. Ge åt var och en som ber dig;
Gud har själv gett oss sin egen Son t.o.m. utan att vi bad honom om det, och han besvarar alla våra böner utan hårda ord, fast vi inte är värda sådan ynnest. Hur mycket mer borde vi då inte i vår tur villfara vår nästas små önskningar efter vår förmåga?
och om någon tar ifrån dig, vad som är ditt, så kräv det inte igen. 5 Mos. 15:7 f. 1Joh. 3:17.
Vad är mitt och vad är andras, när allt är Guds och allt hans är vårt genom Kristus? Som Guds husfolk har vi råd att vara givmilda och behöver inte bekymra oss för det jordiska. Ifall vi förlorar något för Kristi skull, för bekännelsens skull, så ska vi få mångdubbellt igen av vår himmelske Far. Matt. 19:29.
31. Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni också göra mot dem. Tob. 4:15. Matt. 7:12.
Detta bud är helt i samklang med lagens andra del 'Du ska älska din nästa så som dig själv'.
Sammanfattning
Jesus predikar och utlägger här Guds lag. Han skärper inte lagen, som det brukar heta, men han tar fram den i dess rätta gestalt, så omutlig som den är. Den hade blivit dold eller urvattnad till tandlöshet genom judarnas tolkningar och egna stadgar.
Jesus talar här uttryckligen till dem som hör honom, inte till dem som försöker göra sig en egen gärningslära av orden. Hos dessa som hör honom har hans ord dubbel verkan: De måste för sitt jordiska livs, sitt syndiga kötts del blygas inför hans ord (= Mose lag som syndaavslöjare), men till sin tros ande uppmuntras de till goda gärningar (= Kristi nya bud).
Ingen människa har av sig själv vilja, lust eller förmåga att efterkomma Jesu uppmaningar så som de är avsedda att efterkommas. Men med den nya viljan och hågen som Gud tänder i oss genom evangeliets kännedom tar vi med glädje emot uppmaningarna som uppmuntran till det som vi redan har kommit in i. Det som Jesus uppmanar till är nämligen identiskt med Guds Ords och Andes frukter hos de pånyttfödda. Det är fråga om Guds rikes väsen i fullkomlig kärlek och barmhärtighet. Det som inte lagen kunde åstadkomma på grund av vårt kötts av synd fördärvade natur, det åstadkom Kristus i sin död (Rom. 8:3) - och låter det sedan ta gestalt i de troende genom sitt Ord och sin Ande.
Mänskliga försök av de oomvända att efterkomma lagens uppmaningar resulterar bara i ofullkomliga och halvhjärtade laggärningar, som inte har Guds välsignelse. Endast de som har Kristi kärlek för sin tros ögon kan återge denna kärlek till nästan. Det är i grunden fråga om Kristi kärlek genom oss, inte vår kärlek. Såsom Kristus har älskat oss alla, så vill också vi för hans skull älska varandra. Ingen av oss är älskvärd i grund och botten, men dem som Jesus har älskat intill döden, dem vill också vi älska. Han har gett oss alla vårt värde genom sin död för oss.