Påsk annandag

Mötet med den Uppståndne

Matt. 28:8-15

 

 8. Och de gick med hast bort ifrån graven under fruktan och med stor glädje och skyndade åstad för att omtala det för hans lärjungar.

 Budskapet om att Jesus var uppstånden uppfyllde kvinnorna med glädje, men samtidigt var Jesu uppståndelse en så mäktig demonstration av Guds makt, att de fylldes av stor respekt och ödmjukhet. Detsamma erfar varje människa, som får upp ögonen för evangeliets innehåll: både glädje och fruktan. Ps. 130:4.

 9. Men se, då kom Jesus emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. Mark. 16:9 f.

 Man kan undra hur detta möte skulle ha förlöpt, om inte ängeln vid graven hade förberett kvinnorna på att Jesus åter levde. Emmauslärjungarna var så paralyserade av Jesu död, att de inte kände igen honom, fastän han vandrade med dem ett långt vägstycke och samtalade med dem. Kvinnornas tillbedjan visar att de nu hade en helt annan respekt för Jesus, än tidigare.

 10. Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta; gå och säg till mina bröder, på det att de ska gå till Galileen; där ska de få se mig." Joh. 20:17. Apg. 1:3, 13:31. 1 Kor. 15:4 f. Hebr. 2:11.

 Jesus tilltalar dem med lugnande ord och upprepar uppdraget som ängeln redan hade gett dem. De skulle få uttrycka sin kärlek till honom på ett konkret sätt.
Jesus kallar nu sina lärjungar för sina bröder. Det hade han visserligen gjort tidigare också (Matt. 12:49), då med hänvisning till deras tro på honom, men nu efter hans död och uppståndelse markerar benämningen det godkännande som han har utverkat åt oss hos sin Fader. Vi är accepterade och upptagna till Gud Faders barn med Jesus som vår broder.

 I Galileen skulle Jesus förbereda och utrusta lärjungarna för deras stora uppdrag att föra evangeliet ut i hela världen. Galileen står för det nya, det evangelium som omfattade hela världen, inte bara judafolket. Judeen med Jerusalem representerade det gamla lagförbundet med judafolket, som nu genom Jesu verk hade tagit en ända. Galileen är också hednalandet, vilket är en fingervisning om att evangeliet är till för syndare, inte för redan rättfärdiga.

 11. Men under det att de var på väg, kom några av väktarna till staden och underrättade översteprästerna om allt det som hade hänt.

 Vaktmanskapet vid Jesu grav måste ha kommit i en brydsam situation. Den som de skulle vakta fanns inte längre i graven. Att vara försumlig i vakttjänsten var en svår förseelse. Deras hopp stod till de religiösa ledarna. Det var ju ändå de som hade utverkat domen över Jesus.

12. Då församlade sig dessa jämte de äldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, gav de en ganska stor summa pengar åt krigsmännen Matt. 27:64 f.
13. och sade: "Så ska ni säga: 'Hans lärjungar kom om natten och stal bort honom, medan vi sov.'

 Knappast trodde någon av översteprästerna eller de äldste att Jesus skulle ha kunnat uppstå. Det kunde han ju inte ha gjort, eftersom han enligt deras åsikt inte var någon Messias eller Guds Son utan en lögnare. Således kunde de avskriva tanken att Jesus levde. Men det skulle kunna bli till nackdel för dem och deras läroauktoritet om folket fick för sig att Jesus hade uppstått och levde. Kunde de lita på vaktmanskapet i det stycket? De beslöt alltså att muta dem att hålla tyst om uppståndelsen. Den förklaring som de skulle ge till det faktum att graven var tom var problematisk, men någon annan lösning fann man inte. Att sova i tjänst var ju i högsta grad straffbart, och om landshövdingen fick höra det kunde det gå illa för soldaterna.

 14. Och om saken kommer för landshövdingens öron, så ska vi ställa honom till freds och sörja för, att ni kan vara utan bekymmer."

 Översteprästerna och de äldste förstod soldaternas situation och måste se till att de inte råkade illa ut på grund av den påhittade förklaringen till den tomma graven. 'Ställa landshövdingen tillfreds' innebar antagligen att muta honom, om det skulle behövas.

 15. Och de tog emot pengarna och gjorde, som de hade blivit tillsagda. Och det talet utspriddes bland judarna och är gängse bland dem ännu i denna dag.

 Det är inte bara bland judarna som tanken att Jesus aldrig uppstod kroppsligen är spridd och omhuldad. Den finns också i etablerade kyrkosamfund bland sådana som har hört evangeliet men inte tagit emot det sådant som det är. En bekant variant av denna lögn är att man med 'Jesu uppståndelse' avser bara en 'uppståndelse' som sker hos den som på något sätt omfattar Jesu lära.

 

 Sammanfattning

 Handbokens rubrik över annandagen 'Mötet med den Uppståndne' kan nog sättas också över texten, men måste förstås i vid mening, både om ett personligt möte, kvinnornas, och ett möte med budskapet, de religiösa ledarnas.
Kvinnornas reaktion på deras möte med den tomma gravens budskap och med Jesus personligen är signifikativ för alla de människors möte med evangelium, som tar emot det. Det blir både glädje och en tillbörlig fruktan. Efter ett sådant möte vill man gärna föra budskapet vidare och tjäna Herren i den uppgiften.
Å andra sidan är de judiska ledarnas reaktion vid mötet med budskapet typisk för dem som inte vill tro att Jesus är Guds Son, död men åter uppstånden. Sanningen är obekväm för dem, och de vill inte låta andra heller tro den. De försöker därför hindra dess spridning genom motbudskap och diverse åtgärder.