Nyårsdagen

I Jesu namn

Matt. 4:12-16

  

12. Men när han hörde, att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen. Mark. 1:14. Luk. 3:20, 4:14.13.
Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum,

 Det fanns flera yttre omständigheter som mänskligt sett kunde ha varit orsak till att Jesus flyttade från Nasaret: Nasaretborna ogillade Jesus. De hade redan en gång drivit ut honom ur staden. Kapernaum kunde som central handelsstad med vida kontakter ha betydelse för spridningen av hans förkunnelse. Nasaret, som låg i södra Galileen, administrerades av Herodes, medan Kapernaum i norra Galileen styrdes av den kanhända mindre blodtörstige Filippus.

Men egentligen behöver ingenting av detta ha påverkat Jesus ifråga om hans byte av boningsort. Han hade helt enkelt hjärta för hedningarna där, som behövde få höra hans evangelium.

 som ligger vid sjön, på Sebulons och Naftalis område, och bosatte sig där,
14. för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

Med orden 'för att det skulle fullbordas' menas naturligtvis inte att Jesus såg i profetiorna vad han skulle göra. Visst gjorde han det också, men alla omständigheter ifråga om Jesu jordeliv var noga inprogrammerade av evighet, och det som skedde, skedde av nödvändighet just så som det skedde. Gud kan inte ta fel i det som han inger sina profeter att profetera. Men att allt hände i enlighet med de heliga profetiorna, är ett tecken för oss, för att vi ska kunna tro att Jesus är den utlovade Frälsaren.

15. "Sebulons land och Neaftalis land, havsvägen, landet på andra sidan jordan, hedningarnas Galileen -

Havsvägen gick mellan Damaskus och Medelhavet via Kapernaum. UT 1992 not m.

 16. det folk, som där var i mörker, fick se ett stort ljus; ja, de som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp." Jes. 9:1 f.

 Den trakt, dit Jesus flyttade, kallades 'hedningarnas Galileen', eftersom den beboddes förutom av judar också av hedningar. Det är signifikativt, att Jesus vände sig till hedningarna. Hans rike är universellt, och det är till för alla som tar emot det. Judarna, som hade fått profetiorna om honom, trodde honom inte och ansåg sig inte behöva honom. 'Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.' Joh. 1:11. Men bland hedningarna fanns relativt många som trodde på honom. Hedningarna var inte belastade som judarna med andlig självtillit och stolthet över att vara Abrahams efterkommande. Hedningarna erkände och insåg sin egen andliga otillräcklighet.

 Johannes Döparen hade verkat i just dessa trakter tills Herodes fängslade och dödade honom, och Jesus tog nu över efter Johannes och fortsatte hans verksamhet. Deras förkunnelse var densamma: 'Gör bättring, ty himmelriket är nära.' Matt. 3:2 och 4:17. Alltjämt gäller samma predikan i kristenheten.
Hedningarna hade dittills levt i okunskap om Guds uppenbarelse. Detta är en bild av oss alla. Utan Jesus och hans lära sitter vi alla som hedningar i otrons och okunskapens mörker. Vi är andligen döda och har som sådana inget annat att vänta än evig död. Vårt andliga mörker är så kompakt, att vi inte vet att vi sitter i mörker och än mindre förstår att begära eller söka ljuset.
 I denna situation är Jesu kommande till oss helt och hållet ett Guds initiativ och en nådegärning mot oss. Jesus är det stora förbarmande ljuset i vårt mörker. Hans ljus innebär i korthet våra synders förlåtelse och evig salighet genom hans offerdöd. I detta ljus har vi vårt andliga liv. 

Detta stora ljus bör emellertid inte förväxlas med den lilla insikt som vi människor kan ha i andliga ting. Vår kunskap är alltid ett styckverk. 1 Kor. 13:9,12. Därför är det inte 'vårt lilla ljus' som vi ska hålla högt utan det stora ljuset Jesus, vår Frälsare. Alla som tror på honom har hela hans stora ljus i sitt hjärta - trots all egen brist i tro eller förstånd. Antingen har man Kristus eller så har man honom inte.

 

 Sammanfattning

 Texten handlar inte om vår verksamhet 'i Jesu namn', utan om Jesu egen mission bland hedningar och om evangeliets ljus.  Jesus lämnar dem som inte vill veta av honom, dem som har fått de profetiska skrifterna men inte tror vad de vittnar om honom. Han kommer i stället till andra som inte har hört om honom och inte ens vet att de sitter i mörker. Före honom är allt idel mörker. Det finns varken längtan efter honom eller ett medvetet behov av honom, men hans ord, som är 'Ande och liv' (Joh. 6:63), förmår väcka behovet och längtan efter hans nåd. Han är det stora ljuset, som på sin egen kärleks initiativ kommer in i människans totala mörker.