[Alternativ text för påskdagen se handboken]

Påskdagen

Kristus är uppstånden

Matt. 28:1-8

 

1. När sabbaten hade gått till ända, i gryningen till första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven. Mark. 16:1 f. Luk. 24:1 f. Joh. 20:1 f.
2. Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himlen och gick fram och vältrade bort stenen och satte sig på den.

Det som orsakade jordbävningen var inte Jesu uppståndelse, utan en ängels ankomst. Jordbävningen var en annonsering och en fanfar för det himmelska budskapet att Jesus var uppstånden. På liknande sätt var det en jordbävning när Jesu lidandesverk var fullbordat och världens syndaskuld betald.Det behövdes en ängel till att framföra budskapet, eftersom t.o.m. Jesu allra närmaste jordiska vänner var så paralyserade av hans död, att de inte kunde fatta, att han skulle kunna vara uppstånden, fastän han hade sagt det på förhand. Det var ingenting dramatiskt med själva uppståndelsen. Jesus var redan uppstånden, när ängeln vältrade bort stenen från gravens öppning. Ingen materia kunde hålla honom instängd. På samma sätt kom han in till lärjungarna, när de hade låst in sig av rädsla för judarna. Jesu uppståndelse var en stilla följd av det som redan hade skett genom hans död. Världen var redan rättfärdiggjord i hans död, och uppståndelsen bekräftade detta.

3. Och hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4. Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blev som döda.

Den vita färgen på ängelns kläder är renhetens och rättfärdighetens färg, och den fotsida längden anger att hela personen är innesluten i rättfärdighet. När man under medvetande om sin egen syndfullhet eller under brist på visshet om rättfärdighet möter denna renhet som en stark strålglans i samband med en överjordisk uppenbarelse, då blir situationen ohanterlig och man blir skräckslagen.

5. Men ängeln talade och sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta; jag vet, att ni söker Jesus, den korsfäste. Mark. 16:6 f. Luk. 24:5 f.

För kvinnorna var situationen i viss mån annorlunda än för soldaterna. Trots att Jesus hade dött, befann sig kvinnorna liksom Petrus i ett trosförhållande till honom, och deras ärende till graven var också legitimt. Därför sägs det inte om dem, att de blev såsom döda, utan de förmådde lyssna till ängelns budskap. Ängeln riktade sig särskilt till dem med lugnande ord. Till skillnad från soldaterna skulle de inte behöva vara förskräckta. Jesu egna, som söker honom bittida och sent, har inget att frukta.

6. Han är icke här, ty han har uppstått, såsom han hade förutsagt.

Tron har sitt fäste i det som Gud har sagt, likasom tron kommer av predikan och predikan av Guds ord. Därför påminde ängeln kvinnorna om vad Jesus hade sagt före sin död. Jesus själv använde skrifternas vittnesbörd om honom för att övertyga Emmauslärjungarna.

Kom hit och se platsen, där han har legat. Matt. 12:40, 16:21, 17:23, 20:19.

Efter att först ha hänvisat till Jesu ord, visar ängeln på den dödes plats. Kroppen fanns inte där, men linnebindlarna var kvar som tecken på att kroppen inte var bortburen, utan att Jesus hade uppstått. (Mera om detta i förklaringen till Joh. 20:7 i påskdagens ordinarie text enligt andra årgången.)

7. Och gå genast och säg till hans lärjungar, att han har uppstått från de döda. Och han ska före er gå till Galileen; där ska ni få se honom. Jag har nu sagt er det." Matt. 26:32.

Ängeln förde inte själv budskapet till lärjungarna. I stället gav ängeln kvinnorna i uppgift att föra budskapet till lärjungarna, så att kvinnorna också därigenom skulle försättas i medvetande om att Jesus verkligen var uppstånden. Det är en förmån och en välsignelse att få bära fram ett himmelskt budskap åt andra, eftersom man inte kan undgå att också själv bli påverkad av budskapet.

8. Och de gick genast bort från graven under stor fruktan och med stor glädje och skyndade iväg för att tala om det för hans lärjungar.

 

Sammanfattning

Berättelsen börjar från det att Jesus var uppstånden från döden och handlar om hur budskapet om detta gavs och fördes vidare.Lärjungarna och andra (inklusive de nämnda kvinnorna) som hade haft nära kontakt med Jesus och hört honom tala om sin uppståndelse, borde ju haft förutsättningar att bara konstatera faktum, om Jesus hade visat sig för dem direkt. Men de var alla som paralyserade av hans död och behövde tydligen beredas för detta möte. Det kan man förstå av att Emmauslärjungarna, med vilka Jesus vandrade en lång väg under samtal, inte förrän efteråt fattade vem han var, trots att de hade hört ryktet om Jesu uppståndelse.
Det behövdes således en ängel till att introducera budskapet. Ängeln gick systematiskt tillväga: först en påminnelse om vad Jesus hade förutsagt, sedan en demonstration av Jesu tomma lägerplats och till sist uppgiften att föra budskapet till lärjungarna.
Denna ordning är densamma för oss: först predikas Guds Ord för oss, och detta blir eventuellt stadfäst i oss genom något synligt tecken, och därefter ges oss uppgiften att sprida vittnesbördet. Vart och ett av dessa tre steg befäster på sitt sätt Ordet i våra hjärtan. Dagens rubrik 'Kristus är uppstånden' täcker väl det som sägs i texten, nämligen om Guds omedelbara åtgärder med anledning av Jesu uppståndelse.