Andra söndagen före fastan eller sexagesima

Sådden av Guds ord

Matt. 13:31-33

 

31. En annan liknelse framställde han för dem; han sade: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och lägger ned i sin åker. Mark. 4:31 f. Luk. 13:18 f.

Senapskornet är Jesus, som mannen Gud sänder till sin skapade värld för att dö.

32. Det är minst av alla frön,

Kungar och furstar föds vanligen i slott i en omgivning av rikedom och överflöd, men Jesus blev född i ett stall. Hans första säng var en åsnas krubba, och han växte upp hos fattiga föräldrar och fick ingen annan utbildning än den som fattiga hade råd med.

men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter;

När Jesus hade blivit vuxen och hade gått in i sin bestämda uppgift, befanns han ändå vara mäktigare än alla jordiska konungar och furstar, och han åstadkom ojämförligt större ting än dessa. På liknande sätt som Jesu ankomst i världen var oansenlig och hans stora frälsningsverk var likt ett nederlag, så är Jesu lära en dårskap för denna världen. Ändå för hans lära med sig evigt liv åt alla dem som tror den.

ja, det blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger sina bon på dess grenar."

Himlens fåglar är himmelrikets barn som är födda av Gud genom nådens evangelium. Dessa har sin andliga fristad, sitt skydd och sitt hem i Guds nåd i Kristus. De är inte av denna världen. De flyttar fort härifrån, men under tiden de vistas i världen har de skydd och värn i himmelrikets evangelium, i vilket de har sin tro fästad. Jesus och hans lära är det sanna himmelriket, uppenbarelsen om Guds nåd.
Jesus talar här inte om den yttre kyrkan, som till stora delar har avfallit från Sanningen. De många villoläror som råder där har inte kommit genom Sonen, han som är det rena och sanna himmelrikets frö som Fadern sådde i världen. Lögnen är djävulens sådd.
På Jesu himmelrikes grenar, d v s i hans lära, vill bara himmelrikets egna barn bo. Villolärare, dödsrikets onda fåglar, som härjar i den yttre kyrkan, skyr Jesu lära om synd och oförtjänt nåd.
Det som vi idag kallar för kristenheten är en synvilla. Inte ens i vårt eget lands s.k. evangeliska och lutherska kyrka håller mer än en bråkdel av dess förkunnare (och medlemmar) bibeln för att vara Guds direkt inspirerade sanning och predikar inte Kristi nåd som den enda vägen till salighet.

33. En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tar och blandar in i tre skäppor mjöl i till dess att alltsammans blir syrat." Luk. 13:20 f.

Himmelrikets surdeg är evangeliet om Guds nåd genom Jesu verk for oss. Mjölet är allt som är skrivet i gamla testamentets lag och profetiska böcker. Tre skäppor betyder hela innehållet av de av treenig Gud givna heliga Skrifterna. I och med evangeliet om Kristi verk får Skrifternas profetior sin uppfyllelse och förklaring.

Likasom surdegen till mängden är obetydlig i förhållande till allt mjölet som den blandas i, så ser inte heller himmelriket mycket ut för världen. Jesus föddes oansenlig, levde i fattigdom på jorden och dog likt en brottsling. Men det evangelium som han åstadkom ligger till grund för hela Skriften och genomsyrar den.

Likasom surdegen blandas väl med allt mjölet, så att den ingår fördold i mjölet, så är evangeliets existens i gamlatestamentets skrifter, och för övrigt nu i hela bibeln, fördold för mänsklig iakttagelse. Judarnas lärda fattade inte att Jesus var den i Skrifterna utlovade Messias. Så försöker också många i våra dagar, bland dem översättarna till Bibel 2000, bortförklara gamla testamentets profetior om Jesus.

Himmelrikets grund är läran, Ordet - som är Jesus själv. Hans lära är lika mäktig och genomslagskraftig som han själv är allsmäktig. Hans lära är också ren och helig, så att den inte tål sammanblandning med annan lära. Om något är genomsyrat av Kristi lära, det sanna evangeliet om nåden allena, då är det helt rent. Detta finns utlagt i t.ex. Pauli brev till galaterna.

På liknande sätt är allt helt och hållet ont och förbannat som är syrat av en ond lära. Det må vara fråga om hur liten ond sak som helst, av t.ex. människans förmåga att medverka till sin frälsning. En sådan lära är därmed helt och hållet en förvanskning av evangeliet och duger inte till salighetsgrund.