Treenighetssöndagen

Den dolde Guden

Matt. 28:16-20

 

16. Men de elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade befallt dem att gå.
17. Och när de fick se honom, tillbad de honom.

Efter att Jesus hade uppstått och hade utlagt skrifternas profetior om sitt lidande och sin uppståndelse hade de elva lärjungarna äntligen fattat att Jesus verkligen hade kommit tillbaka från de döda, och de såg däri något av Jesu gudomlighet.

Dock fanns några som tvivlade.

Tvivlare låter sig inte övertygas av skriftvittnesbörd utan misstror också dem. De vill inte tro himmelska ting utan att själv fatta dem med sitt förstånd. De tror inte att Jesus var sänd från himlen utan att han var bara en vanlig människa som var ute i eget ärende. Ingen kan övertyga sig själv om sanningen. Övertygelsen är helt Guds verk genom Anden och evangeliet. Den är en gåva från himlen, och den ges åt enfaldiga men döljs för dem som håller sig själv visa gentemot evangeliet. Matt. 11:25
Det finns visserligen tvivel också hos dem som tror, men deras tvivel härrör inte från det nya sinne och liv som de har fått av Gud genom nyfödelsen, det nya liv som är deras egentliga identitet. Tvivlen hos dem härrör från deras 'gamla människa', deras av synden fördärvade natur, som dröjer kvar hos dem ända till döden. Det finns alltså ett tvivlande kött, men det finns ingen tvivlande tro. Köttet tvivlar och tror inte. Tron däremot tror och tvivlar inte. Dessa två ligger i ständig strid med varandra. Dessa 'några som tvivlade' behöver inte nödvändigtvis ha varit bland de elva. Huruvida tron till sist segrade i dem över köttet framgår inte.

18. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Ps. 8:7. Matt. 11:27. Joh. 3:35, 13:3, 17:2. Ef. 1:20 f. Hebr. 1:2 f. 2:8.

Det hade hänt något betydelsefullt i och med Jesu död för världen. Han hade fått makt på ett sätt som han inte skulle ha haft annars. Han hade redan visat sin makt över det jordiska. Han kunde göra stora underverk, bota sjuka och uppväcka döda. Men sådant hörde till den synliga och försvinnande världen. De döda som han uppväckte måste dö igen. Men i kraft av sin egen död hade han fått en makt som gällde andliga och bestående ting, en domsmakt över allt och alla - inte bara för detta livet utan också för evigheten. Han hade fått makt över synden, döden, Djävulen och alla människor, makt att döma till helvetet, men också makt att förlåta. Ingen annan än han har fått denna makt.

Jesus härskar enväldigt. Och han är fruktansvärd i sina domar över sina motståndare. "Den som inte tror på honom, han är redan dömd", säger han, "eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn". Joh. 3:18. Det finns ingen frälsning utom evangeliet. Därför heter det också "Hylla Sonen, så att han inte vredgas." Ps. 2:12. Likaså "Jag har nycklarna till döden och dödsriket", Upp. 1:18. och "han som upplåter och ingen tillsluter", Upp. 3:7. och "Frukta inte dem som har makt att förgöra kroppen men inte kan göra något mer. Nej, frukta honom som också har makt att kasta i helvetet." Matt. 10:28. Detta sade Jesus om sig själv.

Jesus kom inte till världen för att döma den, utan för att den skulle bli frälst genom honom. Joh. 3:17. Och evangeliet om Jesu fullbordade försoningsverk är ett ljuvligt budskap, en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Rom. 1:16. Evigt liv i himmelsk salighet är oss givet genom Jesu död - helt oförtjänt och utan att vi har gjort någonting alls för att få det. Men eftersom människorna inte tror nådens evangelium, budskapet om hans verk för oss, blir detta till en dom över dem, en dom utan återvändo. Det är ju helt begripligt att det måste gå illa för dem som vänder ryggen till en kärlek som har utgett sig själv i döden för att rädda oss från ett evigt straff.

19. Gå fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar,

Fördenskull, d.v.s. eftersom Jesus har all makt, eftersom han själv är i sitt evangelium, och evangeliet därmed har all behövlig makt till att frälsa dem som tror det, därför ska vi förkunna det. Jesus sade inte 'gör alla människor till lärjungar', eftersom inte alla människor låter sig göras till Jesu lärjungar, inte ens alla judar. Men evangeliet ska förkunnas för alla folk, d.v.s. inte bara för judafoket.

döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, Mark. 16:15 f. Luk. 24:47. Apg. 2:41 f.

Eftersom alla människor av naturen är andligen döda, kan ingen medverka till sin frälsning utan måste tas in i Guds rike av Gud själv. Det sker i dopet i hans treenighets namn, vilket innebär att Fadern har bestämt och godkänt barnaskapet, Sonen har återlöst människan från hennes syndaskuld, och Anden har verkat födelsen av människans nya och andliga liv.

20. och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.

På liknande sätt som man föds in i ett jordiskt medborgarskap med alla dess förmåner och förpliktelser, så döps man in i Guds rikes sammanhang, vilket kan beskrivas kort med 'Jesu lära.' För att kunna leva och växa till i ett rike som fungerande medborgare, måste man få undervisning. Detta gäller också himmelrikets medborgare. Likasom Mose lag innehöll befallningar, så ger också Jesus sina befallningar. Mose lag, som vi inte förmår följa, har Jesus uppfyllt för oss genom sin död, och han ger oss istället sin egen lag. Denna kan sammanfattas med orden i 1 Joh. 3:23: 'Detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons, Jesu Kristi namn.' 'Jesu Kristi namn' inbegriper allt som hör till vår frälsning.

Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."

Kan man få ett bättre löfte än att han som har all makt ska vara med oss? Han är visserligen osynlig för våra jordiska ögon, men genom hans Ord och Anden är både han och Fadern med oss. Jesus är inte med bara i bakgrunden som en uppmuntrare eller tröstare. Hans närvaro ibland oss är mycket närmare och påtagligare än så. Han är Ordet som han har gett oss i vårt hjärta, och han är det verktyg som han har gett oss i handen, nämligen budskapet om sig själv, det budskap som har makt att frälsa, men också att döma över dem som inte tror. Jesus har gett sin gudomliga domsmakt vidare åt oss. När vi öppnar munnen och bekänner honom inför världen, då frälsar han dem som tror och låter domen gå över dem som inte tror.
Jesus är med oss ända till den yttersta dagen. Han tar inte sitt Ord ifrån sina lärjungar, dem som tror på honom. Ordet ska stöda dem och ge dem seger över allt motstånd, inte en köttslig seger, kanhända inte alls en för jordiska ögon synlig seger, utan en verklig och bestående seger full av himmelsk salighet.

 

Sammanfattning

Jesus ger här sin missionsbefallning åt sina lärjungar genom alla tider och lovar att vara med dem ända till tidens ände. Jesus kunde ge denna befallning på grund av den makt han hade vunnit genom det frälsnngsverk som han nyss hade utfört. Han hade då erhållit makten att döma världen, dem som tror till salighet och dem som inte tror till fördömelse. Denna makt ger han vidare åt oss via evangeliet, som vi ska förkunna i världen. Han är med oss i och med evangeliet, likasom detta i sig är både Ande och liv. Och han lovar att vara med oss i detta evangelium intill tidens slut, så att det inte mister sin kraft så länge det förkunnas.

_________________

Handbokens rubrik över dagen 'Den fördolde Guden' har ganska lite att göra med texten, och knappast heller med dagen. Det fullbordade evangeliet är ju inte till för att dölja någonting utan för att uppenbara för världen vad Gud är och vad han har gjort och gör genom Sonen. Att det finns ett täckelse för ögonen på dem som inte tror är visserligen sant. Gud är fördold för vårt mänskliga förnuft. Men den saken behandlas inte närmare i denna text.

Eftersom trefaldighetssöndagen avslutar den del av kyrkoåret som berättar om frälsningsverkets fullbordande och inleder hela den efterföljande delen, borde väl dagens tema rimligen behövt vara något om Gud som uppenbarad genom det nu fullbordade evangeliet.