Första söndagen efter trettondagen

Dopets gåva

Matt. 3:13-17

13. Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att låta döpa sig av honom; Mark. 1:9 f. Luk. 3:21 f.

Det var inte så att Johannes kallade Jesus att komma till dopet. Jesus kom efter sitt eget och Faderns beslut. Det var nämligen genom dopet som han skulle officiellt och offentligt åta sig uppdraget att vara bortbäraren av hela världens synd. Att Jesus kom till dopet på eget initiativ står i harmoni med allt hans kommande till vår undsättning. Hela frälsningsverket, både kollektivt och enskilt, sker på Guds initiativ, eftersom ingen människa har varit eller är i stånd att begära Kristus till sig innan hon är uppväckt ur den andliga döden och född på nytt ovanifrån.
Att Jesus kom från Galileen, hedningarnas land, i motsats till de fromma judarnas Judeen, må gärna ses som en bild av hur vi alla behöver komma bort från vårt liv i hedendom och otro - just genom att bli döpta till andligt liv.

14. men Johannes ville hindra honom och sade: "Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig!"

Johannes visste att Jesus inte var en syndare som andra människor utan en rättfärdig man utan något behov av att få sina synder förlåtna. Johannes var medveten om den stora skillnaden i renhet och rättfärdighet mellan sig själv och Jesus. Trots att Johannes döpte och predikade för andra var han själv en syndare som de, men Jesus var rättfärdig och helig över alla. Ifall Johannes nu döpte Jesus skulle Jesus inför allmänheten komma att framstå som en vanlig förlåtelsebehövande syndare, och Johannes skulle själv med orätt framstå som varande på samma nivå med Jesus. Detta ville Johannes med sin känsla för rätt och riktighet inte gå med på.

15. Då svarade Jesus och sade till honom: "Låt det nu ske, ty det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet."

Vad menar Jesus? Var det så att dopet var bara en liten bagatell, som borde göras bara för ordningens skull? Hade då Jesus kommit till jorden för att iaktta små formaliteter, likt fariséerna? Nej, Jesu dop var ingen liten formalitet. Jesus skulle genom dopet invigas i sitt stora ämbete som alla syndares ställföreträdare. Det var alla människors rättfärdighet han skulle uppfylla inför Gud, all rättfärdighet för hela världen. Han skulle ge oss den rättfärdighet som vi saknade för att bli saliga. I dopets stund tog han på sig det stora uppdraget, att företräda oss syndare inför Gud.

Genom att ta dopet erkände han att han var en syndare, inte i sig själv, utan som vår representant. Efter sitt dop var han den största syndaren på jorden. Han bar allas synder i sin kropp, helt enligt profetian 'all vår skuld lade Herren på honom.' Jes. 53:6.

Då lät han det ske.

Johannes förstod att Jesu mening och vilja var den rätta och skulle följas. Därför disputerade han inte med honom vidare om saken utan skred till verket.

16. Och när Jesus var döpt, steg han genast upp ur vattnet;

Jesus hade inte som andra som lät sig döpas behov av att få undervisning eller tröst genom Johannes.

och se, då öppnades himlen,

'Himlen öppnades' är ett talande uttryck för hela frälsningen, som kom oss människor till del genom att Jesus tog på sig vår synd. Genom Jesu frälsningsverk öppnades himlen för oss alla till gemenskap med Gud i hans rättfärdighet.

och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom. Joh. 1:32 f.

Det sägs inte om också någon annan än Johannes såg duvan, men det var Johannes som hade fått profetian om duvan (Joh. 1:33), för att han av det tecknet sedan inför folket skulle kunna vittna om Jesu sanna identitet som Messias. Bara den som har fått information om tecknets innebörd kan använda sig av det.

17. Och från himlen kom en röst, som sade: "Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag." Ps. 2:7. Jes. 42:1. Matt. 12:18, 17:5. Luk. 9:35. Kol. 1:13,19. 2 Petr. 1:17.

Genom att Jesus gick in under dopet blev det uppenbart att han var den som uppfyllde Faderns vilja och därigenom var älskad av Fadern. Joh. 10:17. Faderns behag till Sonen var visserligen inte något genom dopet plötsligt påkommet utan ett alltsedan evighet för handen varande behag, men det uppenbaras för oss i och med Sonens inträdande i hans uppdrag.

Sammanfattning

Genom dopet åtog sig Jesus offentligt bärandet och sonandet av våra synder. Men hans dop var ett dop till hans egen död. D v s han begärde genom sitt dop förlåtelse för våra synder med hänvisning till sin egen död för syndens skull. Och denna hans begäran för oss bifölls också genast. Till tecken därpå öppnades himmelen genast och Guds Ande sänkte sig ned till jorden - för oss alla, eftersom Jesus då hade blivit vår ställföreträdare. För Jesus själv i hans syndfria gestalt var himlen alltid öppen och Anden förenad med honom och Fadern i samma gudom.

Så är hela världen döpt kollektivt i Jesu dop, så att den har begärt och erhållit förlåtelse för sin synd på grund av Jesu ställföreträdande död. Detta är ett fullbordat faktum i Gud Faders ögon. Men Jesu nåd ges åt oss personligen till åtnjutande genom vårt personliga dop och evangeliets predikan.