Andra söndagen efter påsk

Den gode herden

Joh.10:11-16

 

11. Jag är den gode herden.

Jesus talar här om sig själv som Gud genom att använda sig av Guds namn 'Jag är'. 2 Mos. 3:14. Han säger att han är just den herden Messias, som är utlovad i profetiorna. Hes. 34:23. Han har inte själv tagit denna uppgift åt sig, utan fått den av sin Fader. Joh. 17:18.
Ordet 'god' betyder här inte bara godhjärtad utan också rätt och sann i motsats till ond och falsk. Jesus är Herden som sköter herdeuppgiften på rätt sätt. Ingen annan kan sköta hans herdeuppgift.

En god herde ger sitt liv för fåren. 1 Mos. 48:15. Ps. 23:1 f. 80:2. Hes. 34:23, 37:24. Luk. 15:4 f. Joh. 15.13.

'Herde' bör här stå i bestämd form 'Den gode Herden' (som i SF 1998), eftersom det är fråga om bara en viss bestämd och himmelsk Herde, den ende Herde som ger sitt liv för fåren. Om en jordisk herde skulle ge sitt liv för fåren, vore därmed mer förlorat än vunnet, eftersom han inte kan ta sig liv igen, utan fåren skulle då bli helt utan sin herde. Inte heller kan en jordisk herde själv ge sitt liv, vilket Jesus gjorde.
Ordet 'för' betyder här både 'för' och 'i stället för'. Jesus gav sitt liv för fårens bästa, men han gjorde det också i fårens ställe. Han bar och borttog människornas synder som deras ställföreträdare.
Jesus kommer här egentligen inte alls med något nytt, utan tar fram vad som sägs om Messias i de heliga Skrifterna. Jes. 53:1 f. Luk. 24:27.

12. Men den som är lejd och inte är herden själv, när han, den som fåren inte tillhör, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr, och vargen rövar bort dem och förskingrar dem. Jes. 56:10 f.

Jesus har fått fårahjorden av sin Fader. Ps. 2:7-8. Joh. 17:2,9. Därför har han stor omsorg om den - i motsats till lejda herdar, som inte äger den hjord, som de är satta att vakta. Den stora vargen djävulen kom redan till Adam och Eva och rövade bort dem från paradiset och från Guds gemenskap, och vi har alla ärvt deras gudsfrånvändhet och onda sinnelag. Vi har så genom syndafallet blivit bortrövade från Gud och förskingrade, så att vi av naturen inte har någon andlig och sann gemenskap varken med Gud eller med varandra.

13. Han är ju lejd och frågar inte efter fåren.

Den som är lejd har inte sitt levebröd av fåren, utan av sin lön för den tid han vaktar dem. Han känner inte fåren som sina egna.

14. Jag är den gode herden, och jag känner mina får,

Jesus känner sina får som sina egna, både som hjord och som enskilda får. Han känner oss bättre än någon annan, genom att han har burit våra synder i sin kropp intill döden på korset. I lidandet för våra synder fick han handgripligen erfara hurdana vi hade blivit genom syndafallet. Men efter sitt utståndna lidande och sin uppståndelse känner han oss nu som rättfärdiga och heliga på grund av att han har betalt våra synder med sitt blod. Han har genom sitt offer samlat oss in i Guds nåds fålla, så att Fadern är tillfreds med oss igen.

Jesus talar här inte om alla människor, utan om dem som följer honom. Trots att han har lidit döden för hela världens synd, följer honom bara en del människor. De övriga vill inte ha honom som sin herde. Han vet vilka som lystrar till hans röst i evangeliet och som följer honom i tron. Han känner de sina.

och mina får känner mig, 2 Tim. 2:19.

De som lyssnar till Jesu herderöst och följer honom är de som känner honom. Dessa har blivit födda på ett andligt sätt in i Jesu fårahjord av Guds Ande genom Guds Ord. Och de litar på honom, eftersom de har lärt känna honom i evangeliet av det som han har gjort för dem.

15. såsom Fadern känner mig

Fadern känner Jesus som sin egen älskade Son både i hans förnedring och som förhärligad. Han vet att Sonen är honom tillgiven och gärna gör hans vilja.

och såsom jag känner Fadern;

Jesus i sin tur känner Fadern som den som älskar honom och har omsorg om honom i alla förhållanden.

och jag ger mitt liv för fåren. Matt. 11:27. Joh. 7:29.

Fadern och Sonen är förenade i den stora uppgiften att frälsa världen. Fadern har sänt Sonen i världen, och Sonen vill gärna göra Faderns vilja. Därför älskar Fadern mig, att jag ger mitt liv - för att sedan ta det igen. Vers 18.

16. Jag har också andra får, som inte hör till detta fårahus;

Israels folk var det fårahus som Jesus först kom till. Gud hade utvalt det till sitt eget folk framom andra folk. Men Gud har ändå inte förkastat de övriga. Alla som tar emot evangeliet, vare sig de är judar eller hedningar, får vara med i Jesu fårahjord.

också dem måste jag dra till mig, och de ska lyssna till min röst.

Jesus skulle genom sin död dra människorna till sig, (Joh. 12:32) dels så att han genom att betala allas synd skulle återförena alla i rättfärdighet med sig själv och Fadern. Dels så att han genom evangeliet om detta skulle väcka människor till tro på Guds nåd genom honom. Dem som han drar till sig med evangeliet, de lyssnar och lystrar till hans röst och lär känna honom.

Så ska det bli en hjord och en herde. Hes. 37:22 f. Matt. 28:19. Joh. 11:52. Apg. 2:39, 10:35. Ef. 2:13 f.

Judarna menade att bara de och inga andra skulle få vara i Guds rike, men Jesus säger, att hans hjord ska komma att bestå av människor från såväl det judiska folket som från andra folk. Rom. 11:25,26.