Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus väcker tro

Matt. 8:5-13

 

5. När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en officer fram till honom och bad honom Luk. 7:1 f.
6. och sade: "Herre, min tjänare ligger där hemma lam och lider svårt."

Mannen är van med att lägga fram ärenden för överordnade. Han avlägger sin rapport kort och konsist och avhåller sig från att föreslå åtgärder, eftersom det tillkommer den överordnade att besluta om sådana. Han räknar med att det hör till Jesus att ta vidare hand om saken.

7. Han sade till honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Matt. 15:24 f.

Officeren har räknat alldeles rätt. Jesus är beredd att ta sig an den sjuke tjänaren. Men Jesus tar fasta på mannens frimodiga och nästan uppfordrande rapportering om den sjuke och svarar honom på samma sätt med en underförstådd antydan om att det hörde till hövitsmannen att hämta dit tjänaren.

8. Hövitsmannen svarade och sade: "Herre, jag är inte värdig, att du går in under mitt tak.

Mannen var hedning d v s inte jude, och judarna betraktade hedningarna med ett visst förakt. Dessa var också medvetna om att de inte tillhörde det utvalda gudsfolket. Joh. 4:7. Denna officer var dessutom starkt medveten om sin egen ringhet och syndfullhet i jämförelse med Jesus.

Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.

Vanligen botade Jesus de sjuka på nära håll och ibland också med användande av något medel, såsom den deg han gjorde av spott och lera och smorde på en blinds ögon. Joh. 9:6. Han gjorde så, inte för sitt eget botandes skull utan för människornas tros eller trossvaghets skull. Så ger han också oss andligt liv - inte direkt och omedelbart,utan tillsammans med dopets vatten. Han ger oss andlig hälsa - inte direkt från himlen, utan genom skrivna, lästa och talade ord, likasom genom nattvardens bröd och vin. Vår svaga tro gör det nödvändigt att ge evangeliet åt oss genom medel och personligt på nära håll. Denna officer visste, att Jesus inte var beroende av medel för att göra under och inte heller av att ha de sjuka under sina händer. Hans blotta ord skulle vara tillräckliga, bara han uttalade dem.

9. Jag är ju själv en man, som står under andras befäl;

Mannen visste vad som i ett förhållande likt hans eget skulle följa på olydnad. Det var helt otänkbart att vägra lyda en överhet som hade makt över ens liv. Så måste också sjukdomarnas andar inse vad som är bäst för dem, när någon mäktigare befaller.

jag har också krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så."

Mannen såg i Jesus en som hade oinskränkt makt över allt och alla. Denna insikt måste han ha fått genom att lyssna och ta emot det Guds ord som hade predikats i hans närhet. Något annat sätt att få tron på Jesus och hans gudomliga herravälde finns inte. Det är tänkbart att mannen också hade sett Jesus göra något under, men det som ger tron är Ordet. Undren bara bekräftar och därmed stadfäster det mottagna Ordet i vårt hjärta. Mark. 16:20.

10. När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: "Sannerligen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit så stor tro.

Inte så att själva tron skulle vara någonting i sig själv, men tron säges vara stor när den omfattar och behåller något stort. Mannens tro omfattade Jesus i något av hans verkliga makt och herravälde.

11. Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, Mal. 1:11. Luk. 13:28 f.
12. men rikets barn ska bli utkastade i mörkret därutanför; där ska man gråta och skära tänder." Matt. 13:42. 21:43. 22:13. 24:51. 25:30.

Det hade varit naturligt att judarna som hade fått profetiorna och gudsuppenbarelsen skulle ha tagit vara på det som var skrivet om Jesus och trott på honom, men det skedde oftast inte, trots att han gjorde många tecken och under, sådana som Messias enligt profetiorna skulle göra. Joh. 12:37. Judarna berömde sig av att vara Abrahams och Guds rikes barn, men deras hjärtan var långt därifrån. Men av Guds nåd fick däremot flera hedningar tro på Jesus som Guds Son med makt över allt ont.

13. Och Jesus sade till officeren: "Gå; som du tror, så må det ske dig." Och i samma stund blev tjänaren frisk.

Jesus handlar inte över våra huvuden, utan vill ha oss med i sammanhanget, för att vår tro ska växa till. Därför kunde det också hända att han för människornas otros skull inte kunde utföra kraftgärningar. Mark. 6:5. Vad skulle det ha nyttat till, då de inte trodde hans ord?
Men Jesus är ändå inte bunden av vår tro. Ingen förmådde tro honom, när han gick till sitt lidande, men ändå utförde han frälsningsverket för oss.

 

Sammanfattning

Texten åskådliggör hur Jesu makt ligger i hans blotta ord. Han behövde inte röra vid de sjuka, inte ens ha dem i sin närhet för att kunna bota dem. Men han vill gärna göra undren som svar på vår tros bön, för att vi ska få uppleva hans kraft.

Berättelsen visar också att det inte kommer an på jordisk släktskap med Abraham eller lekamligt medlemskap i Israel för att ha tro på Gud. Tron är en Guds gåva som han själv utdelar efter sitt behag till vem han vill oberoende av människans jordiska härkomst.

Textens innehåll följer inte dagens tema. Tron var väckt redan tidigare hos berättelsens officer. Snarare kunde man säga, att texten visar hur Jesus besvarar tron.