Femte söndagen efter trettondagen

Två slags sådd

Matt. 13:24-30

 

24. En annan liknelse framställde han för dem; han sade: "Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

Jesus uttydde själv denna liknelse för sina lärjungar:"Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn. Vers 38. Genom sin ställföreträdande död och uppståndelse renade han hela människosläktet från dess synd och sådde på så sätt en god säd i världen. Rom. 4:25. I Gud Faders ögon är vi alla, alltifrån Adam till den sista människan på jorden, rättfärdiga och felfria för Kristi skull. 2 Kor. 5:19. Genom och i honom är vi alla 'hans rikes barn'.

25. men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

ogräset är den ondes barn. V. 38. Ovännen som sådde det är djävulen. V. 39. Djävulen arbetar i nattens mörker, där inte ljuset avslöjar hans verk. Adam och Eva fattade inte vad han höll på med, när han bedrog dem. Synden kom genom dem in i hela människosläktet. När djävulen väl hade sått in synden och döden i människornas hjärtan, kunde han själv dra sig tillbaka och låta synden spira och ta sig uttryck. Han är alltjämt närvarande genom synden, men i personlig gestalt behöver han inte visa sig.

26. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig också ogräset.

Evangeliet om Kristi återlösningsverk är solen som får både goda och onda frukter att spira fram. Luk. 2:35. Matt. 10:26. Evangeliet blir till stötesten och fall för den som inte anammar det. Frukten är bekännelsen i tankar ord och gärning av det som finns i människans hjärta. Den goda sädens frukt är sanning och rättfärdighet. Ogräsets frukt är förnekelse av sanningen, självhävdelse gentemot Gud och egoism gentemot medmänniskor - kort sagt: andlig död.

27. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?'

28. Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.'

På grund av Jesu återlösningsverk, som var fullkomligt och färdigt beträffande hela människosläktet, borde det ha visat sig komma bara god säd. Men ändå spirar mängder av ogräs upp.

Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså, att vi ska gå åstad och samla det tillhopa?'

Vårt mänskliga förnuft säger oss att det onda borde rensas ut resolut och handgripligen. Men de som tjänar Gud, d v s har hans Ande, frågar ändå honom till råds och arbetar efter hans vilja och anvisningar.

29. Men han svarade: 'Nej; ty då kunde ni rycka upp vetet jämte ogräset, när ni samlar ihop detta.

Ingen annan än Gud kan bedöma rätt vad som finns i en människa. Inte heller vet vi när Ordets ljus ännu skulle gå upp i någon sovandes hjärta. Därför kan vi inte veta vem som slutligen är ond och vem som till sist ska ärva saligheten. Vi kan nämligen inte bedöma annat än frukten, bekännelsen, när och om den visar sig för oss. Därför måste vi låta Gud själv fälla domen över oss alla. Det går inte heller att handgripligen med lagens hjälp rensa bort synden ur någon människas hjärta utan att göra skada. Alla människor skulle då förgås, eftersom ingen finns, som är rättfärdig, ingen finns som söker Gud. Rom. 3:11.
Alla människor försöker ändå mer eller mindre att både 'ta ut granden från sina medmänniskors ögon' Luk. 6:41,42. och att bygga upp sin egen rättfärdighet. Men ingetdera lyckas, utan ogräset frodas då ännu mer, så att det som skulle bli ödmjukhet och rättfärdighet blir självhävdelse och egenrättfärdighet, och sanningen om vår synd och om Kristi nåd blir helt åsidosatt.

30. Låt båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samla först ihop ogräset och bind det i knippen till att brännas upp och samla sedan in vetet i min lada.'" Matt. 3:12.

Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. Vers 39. Enligt Jesu ord i ett annat sammanhang angående skördetiden infaller denna redan under vårt jordeliv. Vår tid - nämligen att sova ostört och ovetande - är slut redan då evangeliet förkunnas för oss. Joh. 4:35,36. Skördearbetet går till så att Guds tjänare förkunnar evangeliets sanning både om dom över ogräset och om rättfärdigheten i Kristus. Joh. 12:31. 16:8. Därigenom blir det en åtskillnad mellan dem som tror och dem som inte tror, och domarna faller: befriande dom över dem som tror och en fällande dom över dem som inte tror. Joh. 3:18. Förnekarna förekommer i olika grupper med hänsyn till arten av deras förnekelse, men de faller alla under domen ' Den som inte är med mig, han är emot mig'. Matt. 12:30.

Skördandet inrymmer således närmare definierat både rättegång och dom. På den yttersta dagen bekräftas och verkställes de domar som vid evangeliets förkunnande redan har fallit över människorna.
Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Vers. 41-43. Men så länge nådens tid varar är alla, både troende och icke troende - med Guds ögon sett - i Kristi fullbordade verks rike.