Nyårsafton

Vårt liv är i Guds hand

Luk. 13:6-9

 

6. Och han framställde denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. Höga v. 7:12. Jes. 5:2. Jer. 8:13. Matt. 3:10, 21:19. Mark. 11:13 f.

Mannen är Gud. Hela världen är hans vingård. Israels folk är det fikonträd som han själv har planterat. Gud sökte andlig frukt d.v.s. tro hos folket, men fann ingen.

7. Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd utan att finna någon. Hugg bort det. Varför skall det dessutom få suga ut jorden?

Jesus är vingårdsmannen. Han vandrade omkring och predikade evangelium under cirka tre år, och det kan tänkas att han åsyftar just den tiden. Men de tre åren är också symboliska för folkets hela historia, under vilken Jesus fördold har följt folket, matat det med livets ord och kallat det till hörsamhet. Men folket är alltjämt hårdnackat ohörsamt.

8. Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: ‘Herre, låt det stå kvar ännu detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det; 2 Petr. 3:9,15
9. kanhända skall det så till nästa år bära frukt. Varom icke, så må du då hugga bort det.

Det finns ingen motsättning mellan Fadern och Sonen. Fadern och Sonen är ett, och Sonen har sin lust i att göra Faderns vilja. Motsättningen finns inom Gud själv, mellan hans krav på rättfärdighet och hans barmhärtighet. Fadern representerar här kravet och Jesus barmhärtigheten. Guds barmhärtighet och tålmodighet utverkar respit för folket.
Det är bara Jesus, Barmhärtigheten, Guds evangelium, som kan åstadkomma en förändring hos folket. Därför vill han ännu en tid låta Sanningens ord predikas. Om det inte då blir någon förändring, blir det aldrig.
Texten innehåller också en ännu djupare symbolik: Hela människosläktet har alltsedan Adams syndafall varit i ett tillstånd av andlig ofruktsamhet. Och någon tid efter det att Jesus berättade denna liknelse skulle han som representant och ställföreträdare för människosläktet 'huggas av', lida döden för våra synder, vår andliga ofruktsamhet.

Denna text uppmanar oss inte att bearbeta oss själva eller andra för att den vägen skaffa fram en omvändelse. Tvärtom säger oss texten, med trädet som exempel och bild, att människan själv inte kan åstadkomma sitt uppvaknande till tro och andligt liv. Såsom trädet inte heller av sig själv kan förbättra sin näringsupptagningsförmåga, så kan människan inte ens med övertalning förmås att ta vara på evangeliet, om inte evangeliet självt åstadkommer sin ingång i människan. Kristi arbete och hans evangelium är det enda verksamma. Där evangeliet inte verkar tro och omvändelse, där finns ingen bot. Vingårdsmannen gör allt han kan: sår och planterar genom dopet och göder och vattnar med evangelium. Det är inte vingårdsmannens fel om trädet inte växer och bär frukt.

 

Sammanfattning

Dagens tema 'Vårt liv är i Guds hand' kan gott tillämpas på denna text: Texten är för det första en dom över vår mänskliga oförmåga:
Ett träd har ingen förmåga att överlägga med sig själv och bestämma sig för det ena eller det andra, huruvida det ska bära frukt eller inte. Människoträdet är vad det är från begynnelsen i Guds fördolda rådslut. De enda som är verksamma är vingårdens ägare Gud med sitt krav på frukt och vingårdsmannen Jesus som med evangeliets predikan försöker se till att det börjar komma frukt. Som resultat av vingårdsmannens arbete uppenbaras det som har varit fördolt i Gud Faders rådslut: trädet är antingen ett fruktbärande träd genom hans beslut av evighet angående detta träd, eller så har Gud inte gjort något sådant beslut och trädet är då inte fruktbärande.

Berättelsen är för det andra ett evangelium: Vår räddning är i Guds hand. Vi skulle vara hopplöst förlorade, om inte Gud planterade oss i sitt andliga rike genom dopets nyfödelse och sedan underhöll vår ande med evangeliets budskap om nåd och förlåtelse genom Sonen.
Också symboliken med Jesus som vår ställföreträdare går mycket bra under dagens tema. Utan hans insats, att bli avhuggen, dödad i vårt ställe hade vi ingen möjlighet till andlig fruktsamhet. Men genom hans verk tillräknas vi hans rättfärdighet.