Annandag påsk

Mötet med den uppståndne

Luk. 24:13-35

 

13. Men två av dem var samma dag stadda på vandring till en by, som hette Emmaus och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. Mark. 16:12 f.
14. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

Dessa två Jesu lärjungar hade varit med på morgonen, när några kvinnor och ett par lärjungar kom med rapport från Jesu grav. Dessa hade inte sett Jesu kropp, bara höljet av bindlar som hade varit kring kroppen. Och kvinnorna hade sagt att Jesus levde. Nu försökte de två under sin vandring reda ut tillsammans hur det egentligen måste förhålla sig med det som de hade hört.

15. Medan de nu samtalade och överlade med varandra, närmade sig Jesus själv och gick med dem.
16. Men deras ögon var tillslutna, så att de inte kände igen honom.

Detta är en bild av hur det förhåller sig andligen med oss alla: Vi försöker utan framgång reda ut andliga ting med vårt förnuft. När Jesus uppenbarar sig, känner vi inte igen honom, eftersom vi inte har ögon för det verkligt andliga och himmelska - innan Jesus har gett oss en helt ny syn, ett helt nytt liv och sinne.

17. Och han sade till dem: "Vad är det ni talar om med varandra, medan ni går här?" Då stannade de och såg bedrövade ut.
18. Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende, som inte har hört, vad där har skett i dessa dagar?"
19. Han frågade dem: "Vad då?"

Jesus går visligt tillväga och låter lärjungarna berätta för honom om sin situation, för att sedan kunna ge dem sitt budskap på deras plan.

De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket: Matt. 21:11. Luk. 7:16.
20. hur nämligen våra överstepräster och rådsherrar har utlämnat honom till att dömas till döden och har korsfäst honom.
21. Men vi hoppades, att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer, att det redan är tredje dagen, sedan detta skedde. Luk. 1:68, 2:38. Apg. 1:6.
22. Men nu har därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven Matt. 28:8. Mark. 16:10. Joh. 20:18.
23. och inte funnit hans kropp, kom de igen och sade, att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt, att han levde.
24. Och när några av dem som var med oss gick bort till graven, fann de det vara så, som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." Joh. 20:3 f.

Det måste ha tett sig löjligt och känts föfödmjukande för dessa lärjungar, när de efteråt kom ihåg hur de utan att känna igen Jesus hade berättat för honom vad som hade hänt med honom. De hade avslöjat sig totalt, både sin oförmåga att tro på hans uppståndelse och att de inte kände igen honom. Hur kunde det hända? Han hade ju vandrat med dem i tre års tid, och han hade undervisat dem om att han skulle dö och sedan uppstå, men ändå hade de inte fattat någonting och kände inte igen honom.

Detta är för oss en tydlig illustration till sanningen att tron är en Guds gåva, som ingen människa själv kan ta åt sig.

25. Då sade han till dem: "O, hur oförståndiga är ni inte och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna har talat!
26. Måste inte Messias lida detta för att så ingå i sin härlighet?" Jes. 50:6, 53:1 f. Fil. 2:8 f. Hebr. 12:2.
27. Och han började gå igenom Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom. Joh. 1:45.

Enda sättet att ge dem tron på hans uppståndelse var att uttyda Skrifterna för dem. 'Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord.' Rom. 10:17.

28. När de nu nalkades byn, dit de var på väg, ställde han sig, som om han ville gå vidare.

29. Men de bad honom ivrigt: "Bliv kvar hos oss; ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

Jesus vill ingalunda lämna någon och gå sin väg. Han vill stanna kvar hos oss. Men för vår egen skull låter han oss be honom stanna, eftersom bönen är det andliga livets uttryck. Han har alltid redan tänkt göra det som han gör, men han inväntar gärna vår bön - för vår egen skull.

30. Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31. Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom.

Jesu sätt att dela ut brödet återkallade deras minne av hur Jesus hade gjort vid den gemensamma nattvarden i Jerusalem. Nu förstod de att det var han som nu hade tagit in hos dem och åt med dem.
Detta igenkännande var ett jordiskt igenkännande via lärjungarnas lekamliga ögon. Det var viktigt just då att Jesu uppståndelses första vittnen kunde känna igen honom och identifiera honom som den rätta personen Jesus, så att de kunde vittna om att han levde.

Men då försvann han ur deras åsyn.

För vår frälsnings och salighets skull behöver vi ändå inte känna honom på det sättet. Han vill framför allt bli igenkänd genom sitt ord, de heliga skrifterna. Därför stannade han inte heller synlig mer än ett kort ögonblick hos dessa lärjungar. Han blev i stället kvar hos dem i sitt ord, det som han hade förklarat för dem.

32. Och de sade till varandra: "Var inte våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"

När dessa lärjungarna efteråt går igenom mötet med Jesus, nämner de först av allt just uttydningen av Skrifterna som deras stora glädje. Att med trons ögon se Jesus som levande, som Guds Son och världens Frälsare, är vida förmer än att se honom på ett jordiskt sätt. Redan när han uttydde skrifterna för dem, blev de förvissade om att han var uppstånden och levde. Det jordiska igenkännande som skedde vid måltiden var bara en bekräftelse. På liknande sätt bekräftar underverk det predikade Ordet och stadfäster det i människornas hjärtan. Mark. 16:20.

33. Och i samma stund stod de upp och vände tillbaka till Jerusalem;

Den som har sett Jesus, inte bara med lekamliga ögon utan genom Guds Ande i Skrifterna, som den uppståndne världens Frälsare, kan omöjligt bli stilla och overksam. Budskapet är alltför överväldigande.

och de fann där de elva församlade, likaså de andra, som hade slutit sig till dem.
34. Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon." 1 Kor. 15:4 f.

35. Då förtäljde de själva, vad som hade skett på vägen och hur han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

I denna vers har vi en beskrivning av innehållet i Jesu vänners och heligas gudstjänst: De meddelar varandra den glada nyheten att Jesus är uppstånden och lever. De måste få berätta, att han har visat sig för dem.
Lärjungarna fattade visserligen inte genast, och aldrig heller till fullo, den stora betydelsen av Jesu uppståndelse. Men Jesus undervisade dem i Skrifterna, så att de kunde vara hans vittnen. Luk. 24:45.

 

Sammanfattning

Dagens rubrik 'Mötet med den Uppståndne' är denna gång kongruent med texten. Texten beskriver med hjälp av dessa två lärjungar hur människans möte med Jesus förlöper. Vi befinner oss av naturen på vandring bort från Jerusalem, symbolen för det himmelska Guds rike. Vi fattar ingenting av den andliga verkligheten, men tyr oss till våra egna funderingar för att få klarhet i vad som är sanningen. Men mitt i allt kommer Jesus som en främmande person och förklarar för oss utifrån Guds ord vem han själv är och vad han har gjort för vår salighet.
Texten understryker de heliga Skrifternas betydelse. Gud kommer inte till oss direkt och oförklarad utan genom sitt Ord. Endast via Ordet kan vi lära känna honom på ett djupare sätt, nämligen som vår Frälsare.

Texten talar inte dess närmare om betydelsen av Jesu uppståndelse, men något må här ändå nämnas: Jesu uppståndelse inbegriper vida mer än att han själv blev levande igen. I sin egenskap av vår och hela världens ställföreträdare besegrade han döden, inte bara för egen del utan för oss alla. Han dog p g a våra synder och uppstod p g a vår återvunna rättfärdighet. Rom. 4:25. Hans död är vår död, hans uppståndelse är vår uppståndelse, (Hos. 6:2) och hans liv är vårt liv. Kol. 3:3. Så har vi alla del i hans uppståndelse, som är den första uppståndelsen. Upp. 20:6.

- Den som tror detta, han har det, men den som inte tror det, mister allt.