Andra söndagen före fastan eller sexagesima

Sådden av Guds ord

Luk. 8:4-15

 

4. Då nu mycket folk kom tillhopa, genom att inbyggarna i de särskilda städerna begav sig ut till honom, sade han i en liknelse: Matt. 13:1 f. Mark. 4:1 f.

Den stora mängden av människor som samlades kring Jesus, gav honom anledning att framställa denna liknelse. Han visste nämligen att åtminstone större delen av dem som kom var sådana som inte tog emot hans budskap i bestående tro.

5. "En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himlens fåglar åt upp det. Matt. 13:3 f. Mark. 4:3 f.
6. Och somt föll på stengrund, och när det hade växt upp, torkade det bort, eftersom det inte där hade någon fuktighet.
7. Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans med det och förkvävde det.
8. Men somt föll i god jord, och när det hade växt upp, bar det hundrafaldig frukt." Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: "Den som har öron till att höra, han höre."

Att Jesus ropade ut denna sista mening kom sig av liknelsens innebörd. Åhörarna var nämligen just sådana som liknelsen handlar om i verserna 5.6 och 7 (och förklaras i v. 12, 13 och 14). Jesu utrop innebar en klagan: 'Ack, att ni skulle förstå hur det är ställt med er i ert förhållande till det enda nödvändiga, men ni fattar ingenting!'

9. Då frågade hans lärjungar honom, vad denna liknelse betydde. Matt. 13:10 f. Mark. 4:10 f.
10. Han sade:"Er är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de 'med seende ögon inte ska se och med hörande öron inte förstå.' Jes. 6:9 f. 29:10. Joh. 12:40. Apg. 28:26.

Den sömnaktighetens ande och de tillslutna ögon och öron, som Gud hade gett israeliterna (Jes. 29:10), var alltjämt kvar hos dem. Rom. 11:8. Israeliternas förstockelse skulle vara rådande 'till dess att städerna blir öde och husen utan invånare o s v '. Jes. 6:11. Jesus kände väl till detta Herrens svar på Jesajas fråga och vad därmed avsågs - eftersom han själv var den Herre som uttalade orden till profeten. Jesus hänvisar således till det som var bestämt om judarna: Det var dem inte givet att se eller förstå. Jesus varken ville eller kunde handla i strid med sina egna ord.
Det var annorlunda med lärjungarna. De var bland de utvalda, hos vilka Jesu predikan verkade tro, (Rom. 11:7) och de kunde ta emot och förstå uttydningen av denna liknelse.

11. Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord. Matt. 13:18 f. Mark. 4:14 f.
12. Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte ska komma till tro och bli frälsta.
13. Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om dem som, när de får höra ordet, tar emot det med glädje, men inte har någon rot; de tror bara till en tid, och i frestelsens stund avfaller de.
14. Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem som, när de har hört ordet, går bort och låter sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så inte för något fram till mognad. 1 Tim. 6:9.
15. Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem som, när de har hört ordet, behåller det i rättsinninga och goda hjärtan och bär frukt i ståndaktighet.

När Gud står i beråd att så ut sitt ord i världen är situationen den att alla människor är andligen förblindade efter syndafallet, så att ingen har några som helst förutsättningar att själv kunna anamma det i människors ögon så dåraktiga evangeliet. Men när det har blivit förkunnat, visar det sig likväl, att det har fallit på olika slags jord eller grund. Evangeliet uppenbarar så vad som finns fördolt. Luk. 2:35. Mark. 4:22. Luk. 12:2.

Varifrån kommer då den olikheten? Eftersom alla människor efter syndafallet har lika, d v s inga, förutsättningar att sätta tro till Ordet, måste den olikhet som kommer fram förorsakas av det som Martin Luther benämner 'Guds fördolda majestät', i vilket majestät Gud 'efter sitt eget behag' har utvalt en del människor till att bli genomgripande påverkade av Ordet. Rom. 11:7. Hos dessa verkar evangeliet ett mottagande i tro, medan det av andra förtrampas, förringas eller förkvävs. Gud handlar så, för att ingen människa ska ha någon egen berömmelse eller förtjänst inför honom.

Denna liknelse är ingen bättringspredikan. Jesus uppmanar inte människorna att bli god jord från att ha varit stengrund eller törnesnår. Han talar i stället om vad som sker vid evangeliets förkunnande. Han beskriver dels evangeliets dystra öde hos många människor och dels betydelsen av 'Guds utkorelse av nåd' (Rom. 11:5) för andra.

Ibland blir evangeliet avvisat direkt genom förnuftsresonemang och otro, likt sådden på vägen som trampas ner eller äts upp av fåglar.
Ibland blir evangeliet till en början mottaget 'med glädje', men det hindras att nå ner till själens djup av en envis tro på människans egen goda vilja eller någon annan om än så liten förtjänst ifråga om frälsningen, en synergism d v s en tro på människans medverkan till nåden eller dess anammande. Frälsningen tillåts inte vara en ren nåd genom Kristus, och tron tillåts inte vara helt Guds Andes verk genom Ordet. Frestelsens stund är då man ställs inför valet mellan å ena sidan Guds rena nåd och å andra sidan ett fasthållande av någon egen förtjänst.

Den fuktighet som evangeliet skulle behöva är människans behov av ren nåd. Ett sådant behov finns inte, så länge man själv menar sig ha ett finger med ifråga om sin frälsning. Man anser sig då själv ha det yttersta och därmed egentliga avgörandet i sin egen hand.
Ibland blir det mottagna evangeliet förkvävt av jordiska omsorger. Man tror i själva verket mer på det synliga och jordiska än på det osynliga och himmelska. Man ser inte hur evangeliet är grunden också för det timliga livet. Man blir kvar med sin själ - utan Gud - i sina jordiska omsorger. Evangeliet får inget rum.
Lyckligtvis blir evangeliet ibland också mottaget så att det bär bestående frukt i form av en ståndaktig tro på Guds helt oförtjänta nåd. Den goda jorden är inte människans förtjänst utan Guds verk förorsakat av hans 'utkorelse av nåd'.

Jämfört med dagens tema 'Sådden av Guds ord' beskriver texten även, och i synnerhet, resultatet av denna sådd.